Trodde aldrig att jag skulle se Marilyn i samma mening som True Blood men plötsligt så händer det. Och här dessutom.... Det är på tiden att min blogg pryds av en bild på Marilyn Monroe. Åh vad jag tycker om henne. När jag var runt 11-12 lånade jag allt som fanns på bibblan om henne och filmhistoria. Jag lånade fotobok efter fotobok med bilder på henne, såg och spelade in dokumentärer, köpte skivor, såg filmerna - om och om igen. Prydde väggarna med bilder av henne, önskade mig den jätteäckliga parymen med hennes namn, läste alla böckerna. Dock har jag ännu inte läst den här: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100580910, märkligt nog. Det finns en bild på henne, jag undrar om det inte var bland dem sista, där hon står vindrufsig i håret på en strand, inget poserande, bara Norma Jean Baker rakt upp och ner. Ja, så är det, Marilyn, drömkvinnan, är alldeles frånvarande. Det har alltid varit min favoritbild.Ja, så lånade jag böcker om filmens värld också. Jag skulle ju bli skådespelerska där ett tag. Lånade alla gråa och dammiga böcker om hur det var då, för läääängesen. Såg alla skräckfilmerna. Det var alltid skräck av någon anledning, hmm... Jag var ju gammal stammis på bibblan redan på den tiden. Det förde med sig lite postivt. Under den här filmmanin hade de alltid samlat ihop en ny hög med böcker åt mig och jag lånade om och om igen. Givetvis agerade jag också, med en seriositet få förundrad. Det var allvar ska jag säga. Jag antar att alla barn har sina manier men jag var liksom mer än alla andra. Drog allt till sin yttersta spets, jämt. Allt eller inget liksom, så har det alltid varit.
Ikväll är det sista avsnittet för säsongen av True Blood. Jag antar att jag kommer att ha gjort chokladbollar för att överraska tills dess. Fast jag undrar jag om det handlar om så mycket överraskning egenligen. Är väl mest ett försök till att linda in det egna suget. Jojo. Eller, nej, menar jag ju....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar