Det var aldrig tänkt som ett sommaruppehåll men jag inser att det är just precis vad det är. Och jag kan knappt fatta att Juli snart är över. Som förra månaden. Som Maj. Som hela det här året... Jag försöker bromsa mig. Gällande allt möjligt. Men det går ju sådär. Den har fått upp farten nu.
På skrivbordet ligger de vissna bladen och kärleksbrevet. En veckas längtan. Och där svänger det. Helt plötsligt känns tillvaron långsam. Njutbar. Fast på ett helt annat sätt.
