Här. Liksom lite varstans. Dessa årssummeringar.
Ploppar upp likt vårblommor vid lite tö, vid lite sol.
Kanske egentligen inte dags än.
Utan fortsätta dagar, nätter, dygn,
utan en egentlig gräns - att drömma.
Utöva drömmandets konst på så många plan möjliga.
Några veckor till.
Jag låter de vita ljusen brinna.
Reser vintergatan och längre tur och retur.
Härs och tvärs. Det finns ingen hejd.
Ändå finner jag det svårt,
att vrida om nyckeln till det som väntar
inombords.
Som om uppresta sköldar gör det svårt även för mig själv.
Att bryta igenom.
När det samtidigt sker smidigt, så smidigt.
2013. Vilket omvälvande år du är!
Sannerligen jag dog med januari. Att jag begravde ett jag,
tog farväl. Skalade av ett lager. Ömsade skinn.
Bland korallsand och blivande minnen.
Sedan mörker.
En väntan.
Mognad.
Manifesteringar.
Nytt.
Temporärt?
Jag vet inte.
Året utan några som helst svar
men med fullt av frågetecken som rätats ut,
blivit till utropstecken och punkter.
Andra består.
Och för första gången i mitt liv skyndar jag inte svaren.
Detta år av introspektion!
Var det egentligen någonsin annorlunda?
En puppa i sin kokong.
Till vad ska du transformeras?
*
