Wearing the shadows like a crown

 

 

 

 

 

 

 

"I boldly take up

the shadows,

wear them

like midnight silk,

honor them

for their part in me".

 

/Nell Aurelia

Om kärlek

 

 

 

Att leva i kärlek till dig själv och andra

innebär inte att varje dag för resten av ditt liv

kommer att levas i harmoni,

smärtfritt, utan friktion, ilska och hela det där registret

 

 

Det kommer komma dagar, stunder, när det förflutna

knackar på

när gamla tankar, mönster och beteenden

gör sig påminda och

frestar dig till umgänge när garden inte är uppe

men du kommer kunna undvika att öppna dörren

eller om du så gör

kommer du se till att besöket blir kort

 

 

Att leva i kärlek till dig själv och andra

innebär att problem fortfarande kommer uppstå

men att du kommer kunna se klart,

kunna identifiera vad det rör sig om och veta

hur att förhålla dig

 

 

Du kommer kunna vara lugn,

vis av din egen erfarenhet och utveckling,

att det är något du kommer kunna ta hand om

utan dramatik

utan passivitet

utan rädsla men med mod

 

 

Att leva i kärlek till dig själv och andra

innebär att luffartecknen för gästfrihet och vänlighet

är inristade på grindstolpen

att gräset är skönast på din egen gård

och att hemmet är bonat precis just så

som du vill ha det

 

 

*

 

 

 

 



Meningen med livet

 

 

 

 

 

 

Det spelar ingen roll hur långt eller hur kort du springer,

hur mycket eller lite du orkar lyfta,

hur smidigt du har tänjt din kropp eller hur många låsningar du bär på

det definierar inte vem du är imorgon

 

 

Det spelar ingen roll om du äter hälsosam eller onyttig mat,

undviker socker och hel- eller halvfabrikat

eller gärna säger ja till just det

det definierar inte vem du är imorgon,

inte heller vem du var igår

 

 

Det spelar ingen roll hur väl du tar hand om din kropp och hy

eller om du inte alls gör det

om du undviker kemikalier och smörjer naturligt

eller helt enkelt inte alls

 

 

Inget av det där definierar vem du är på djupet,

under all yta och bakom sköldar och portar

i din själ, kärna eller vad du nu väljer att kalla det

 

 

Det kommer inte heller att ge dig

stjärnor eller bannor efter din levnad

 

 

Vad som definierar dig är din vilja,

vilja till förändring och acceptans, att se hur det förhåller sig

utan dimslöjor

hur mycket mod, tillit och tålamod du orkar uppbringa

dagar då det förgångna knackar på

och önskar förvilla dig i gamla mönster, tankar och beteenden

 

 

De döda säger: omfamna livet, döden är inte ogästvänlig

för den som sagt ja, lev det till fullo och inte i marginalen

att ha överlämnat ansvaret för dina handlingar på andra,

är inte att leva

leva är inte heller att vara passiv eller aggressiv

leva är att älska

och låta det genomsyra varje handling, varje ord, varje dag

 

 

*

 

 

Imagine a woman in love with herself

 

 

 

 

 

9 juli 2009 återgav jag en dikt av Patricia Lynn Reilly.
Jag tycker den är värd ytterligare ett inlägg.

"Imagine a woman in love with herself,
who believes it is right and good she is a woman,
who has walked through her past and who has healed into the present moment,
who celebrates her body’s rhythms and cycles as an exquisite resource,
who allows the feelings to pass through her as gracefully as a breath,
who trusts her experience of the world and expresses it,
who follows her creative impulses,
who designs a personal spirituality to inform her daily life,
a woman who has descended into her own inner life;
who is grateful for the ordinary moments of beauty and grace,
who authors her own life,
who chooses friends and lovers with the capacity to respect her solitude,
who sits in circles of women;
who makes a powerful statement with every word she speaks, every action she takes;
who asserts to herself the right to reorder the world.
Imagine a woman who has vowed faithfulness to her own life and capacities;
who remains loyal to herself; regardless.


Now imagine yourself as this woman.”


*

 

Så mycket värre och herrgårdsliv.

Tillbaka hemma efter ett par intensiva dygn.

Från torsdag förmiddag till söndag eftermiddag,

har jag, sambo och goda konstnärsvänner skapat världar.

Vi har bott på en herrgård, 

vackert belägen på landet bland hästar och beteshagar,

skog, vattendrag och järnvägsspår ej längre i bruk.

Vi har haft en kvinna som lagat all mat och tagit hand om all disk

så att det enda vi har behövt bry oss om 

var att vara kreativa.

Och som vi har varit kreativa.

Vi gjorde vår egen variant av tv-programmet Så mycket bättre.

Delade in dagarna efter oss deltagare,

där var och en fick presentera alster som sedan lottades ut för tolkning.

Allt i realtid, inget förberett, inget för efterpolering.

Kvällarna vigdes för presentation,

vin, samtal och inbjuden musikunderhållning.

Jag behöver knappast poängtera hur magiskt det var.

Åh, magiskt!

Så imponerad över vad vi åstadkom.

Över hur många tavlor, dikter och berättelser samt sånger och musik 

som blev till - föddes och växte genom våra fingrar.

För det blev verkligen kanon!

Vi hade noll förhoppningar,

såg det som en testomgång.

Men gensvaret och nyfikenheten var stor.

Alstren av hög kvalitet,

så en vernissage är redan inplanerad.

Jag är stolt.

Över att få varit med om att skapa en ny tradition.

Vara en del av ursprunget.

Över att ha så fina vänner.

Och proffsiga.

För proffsiga har vi varit.

Hållit tider, aldrig avvikit.

Var och en kreativ i någon del av herrgården eller utomhus.

Någon på promenad, någon gömd, någon skrivandes,

någon målandes - vi har disponerat timmarna fritt

och sedan presenterat makalösa världar.

Fantastiskt!

Och när vi har haft tid över,

som vi haft i imponerande stor utsträckning,

har vi lekt, vilat, promenerat, dokumenterat.

Och biktat i vårt biktbås.

Hejdlöst roligt.

Älskar mina galenpannor till knasluvande vänner!

Skratten rullat längs kinderna tills magen kiknat

och förlängt livet lika mycket som jag förkortat det med cigaretter.

Så det var med stor tomhet jag vaknade i morse.

Det säger en del, när man trots all intensitet

fortfarande inte har fått nog.

Dessutom så otroligt fina värdar som lånat ut till oss.

Vana att göra det men som aldrig förr varit så glada över upplägget.

Konstnärssjälar även de,

som inte varit produktiva på, enligt dem alldeles för många år,

som kom in och berättade att han börjat skriva

och hon som visade en tavla hon skapat innan frukost - 

föreställandes oss, huset och det vi gjort.

Så fantastiskt i vad möten kan inspirera till!

Idag en dag av.

I tystnad med återhämtning som enda syfte.

Och ändå vet jag att jag kommer hamna i vår gemensamma ateljé,

där fler av oss kommer att hamna.

Kommer ta tid att smälta.

*

Pics Shantichild

Ode to My Shoes

Ode to My Shoes

(After Neruda, who left us his socks)

The poet alone

is writing an ode

to her shoes--

her shoes which

only she can fill,

her shoes of purple suede and green leather

the color of palm fronds,

her diamond-studded boots,

her feathered cowboy boots,

her seven-league epic poetry boots,

her little silver haiku boots,

with tiny heels that twinkle,

her first-person platform boots

and her backless glass slippers

modelled after Cinderella's

(one lost, at midnight,

because of a running man),

her huntress boots of India-rubber,

her lover's boots joined at the ankle

like leg irons,

her pink baby booties bronzed

for posterity,

her daughter's burning Reeboks,

her lover's laceless sneakers

left in the guest room closet

for her to kiss

year after year

after year.

Darling shoes,

beloved feet

ten toes to walk me

toward my true love,

fuck-me pumps to fuel his passion

stiletto heels to stab him

if he strays.

Shoes tell you everything.

Shoes speak my language.

Their tap tap tap on the airport runway

tells me the story

of a lovely, lonely woman flying after love--

That old, old story

in a new pair

of shoes. 

© Erica Mann Jong

*

Pic via Crush Cul de Sac

This is my forest

This is my forest

a sea of wires.

This gaggle of vision

is my flame.

These trees are men,

the engineers.

And a tribe of farmers

on their Sunday off.

Gods - the directors.

Cameras, greek

Centaurs on the boom,

sliding w/ silent

Mobile grace

Toward me - 

a leaping clown

In the great sun's

eye.

Grand danger there

in curved thigh.

The avenging finger -

lord.

/Jim Morrison, The American Night

*

Bergssluttningar

Det går inte att trä på sig andra katters skinn

klor och morrhår

för mig är du så mycket mer

än allt det där uppenbara

under huden trängde du in

in i mitt DNA och genbank

långt innan det att jag var född

som att stjärnstoff från dig

blev kvar

buteljerades

och absorberades

att jag i mitt väsen ser med samma pupill

det finns en uppenbar skönhet

men det är inte den som fångar mig in mig

längtan

drömmarna, hålen

resmålen

kompassnålen pekande

drömfångaren orden mot vilka jag simmar

kristallklart

*

Photo Shantichild

On the road II

"Vilken väg är din?

- helgonets väg, dårens väg,

regnbågens väg, blindstyrets väg,

vilken väg som helst.

Det är vilken väg som helst

för vem som helst som gäller."

On the road - Jack Kerouack

Pics Shantichild

Follow your inner compass

Peace, Love and Pandeia

by Coconut, lemon & lime

Enormt inspirerande

från Coconut, lemon & lime.

Och det är såhär jag spenderar min helg.

Alldeles pulserande levande.

*

The Crystal Ship

'

Crush Cul de Sac

Before you slip into unconsciousness 

I'd like to have another kiss 

Another flashing chance at bliss 

Another kiss, another kiss 

The days are bright and filled with pain 

Enclose me in your gentle rain 

The time you ran was too insane 

We'll meet again, we'll meet again 

Oh tell me where your freedom lies 

The streets are fields that never die 

Deliver me from reasons why 

You'd rather cry, I'd rather fly 

The crystal ship is being filled 

A thousand girls, a thousand thrills 

A million ways to spend your time 

When we get back, I'll drop a line

/Jim Morrison, The Crystal Ship

*

Flashes of Love

 

 

 

Crush Cul de Sac

 

 

There is a passageway to infinity

for souls like this

who blast our tender hearts wide open,

who fill our days with magic and laughter

who teach us the beautiful and difficult lessons

of loving and letting go

 

/Jacqui Lalita

 

*

 

 



A love story

 

 

 

 

Eternal

 

 

 

 

"Real poetry doesn't say anything,

it just ticks off the possibilities.

Open all doors.

You can walk through any one that suits you.

And that's why poetry appeals to me so much

- because it's so eternal."

/Jim Morrison

Metafor

 

 

 

När något stängs öppnas något annat.

Inte nödvändigtvis en dörr.

&

"If my poetry aims to achieve anything,

it's to deliver people from the limited ways in which they see and feel".

Jim Morrison, Self-Interview in Wilderness

Kwaidan Hotel



Med alla tassavtryck du lämnade på min rygg följde nätter av obeslutsamhet

som om du var medveten om vad som hände

redan långt innan ljuset som en stormby skallrade natthimlen

jag brukade kalla dig för en magiker men greppade aldrig då

vad det till fullo innebar

bilden som målas fram är halv

ingenting sägs om det bakom kameralinsen

det som speglas syns i periferin

är som mest tydligt i utkanterna

som mest fokus

den erfarna vet var att rikta blicken och vilken punkt att ta fasta på

de flesta gör tvärtom och missar alla budskap som sänds ut

behöver senare hjälp att tolka

genom att färdas enbart på riksvägar förkortar man sträckan

men går samtidigt miste om mycket skönhet

aldrig avsett att skådas från asfaltskanter

enbart den stämd i samma ton hör den underliggande klangen

och förnimmer alla tassavtryck - ett virrvarr av subjekt i spårsnö

siarblodet som en länk

mellan jagen och bergstopparna en antydan till körsbärsblom hundratals mil bort

en fjärils vingslag och

som om du verkligen var medveten om vad som hände

vad det till fullo innebar

att…

Mellan

Det förändras.

Månens halva. Avtar.

Ny nyanser. Mönster.

Ett nytt parti i Väven.

Utan att det egentligen har förändrats.

Särskilt Mycket.

Sådant som förnimms.

Gör sig påminnt.

Förändras. Avtar.

Skiftar form.

Pulserar.

Mellan fullt och ingenting.

Som havet.

Våg. Våg. Slå.

Brusa älv.

Genom mässingringen.

Ser du bortom.

Det finns Någon vars klo jag vill låna.

För att skrapa på ytan.

Digging deep.

Följa en nedgrävd tråd.

Ett rotmönster.

Nyanser. Mönster.

Skiftad form.

Förändrat.

Påminnt och förnimmt.

Mellan fullt och ingenting.

Ständigt skridande.

***

* Spell, Fashion Wave, Wandering Gypsy *

In other words:
Waning moon and things changes. Whithout really changes. Perceiving. Weaving patterns. New colors and hues. Almost as the old ones. Perceiving. Weaving. Waning and waxing. The wave and Someone's claw.

I walked throu...

I walked thru the panther's living room

and our summer together ended

too soon

stronger than farther

strangled by night

rest in my sun burst

relax in her secret wilderness

this is the sea of doubt

wich threads harps

unwithered

& unstrung

its the brother, not the past

who turns sunlight into glass

it's the valley

it's me

Testimony from

a strange witness

/Jim Morrison

Tordyveln flyger igen

Jag läser om Tordyveln flyger i skymningen.

Kanske en av de böcker som mest påverkade mig när jag läste den som barn.

Som om inte hela skuggserien...

Maria Gripe...

Allt sedan vårterminen startade har jag haft den här längtan inom mig.

Att när sommaren kommer..

När jag kan läsa för min egen skull.

Nu kan jag ju inte riktigt det ändå.

Men ändå.

Jag och tekoppen igårkväll -

strax efter kl. 20, den 27 juni, på väg mot fullmåne.

Och det blir bara så mycket meta det kan bli.

När bokens inledande handling utspelar sig

27 juni, på väg mot fullmåne, strax runt kl.20.

Än mer meta när inledningen behandlar slump och öde...

Haha!

Är det det som kallas för läsupplevelse?

Måntro.

Vad jag gillar så starkt är att språket är så poetiskt.

Inte reducerat för unga läsare utan nästan tvärtom:

en inbjudan till vad språket, läsandet och skrivandet kan erbjuda som smörgåsbord,

kom och ta för dig!

Bli hänförd, förförd.

Njut.

Så man skapar lust.

Eller kanske snarare tar vara på den lust som redan finns där.

För jag är av uppfattningen att alla bär på en lust.

Bara olika slags omständigheter och faktorer som ställer till det.

Svåra ord och föråldrat språk vävs in så vackert med slang, det nyare.

Hopningarna...så vackra.

Jag tror inte det ställer sig i vägen.

Men vad vet jag.

Själv läste jag den som riktigt ung, omkring 8,9 år.

Jag vet, för jag hade ännu inte flyttat.

Minns hur jag en sommarkväll (eller var det vårkväll?) när jag inte kunde sova.

Steg upp.

Öppnade boken.

Fortsatte.

De sista solstrålarna starka genom de bruna persiennerna.

Uppdragna knän vid skrivbordet.

Jo, jag tror det var kvällen före utflykten till Glava med kompisens familj.

Då vi hälsade på hans släkt, åt revbensspjäll, badade och sprang ändlös gräsmatta.

Hur jag förtjusades i den gamla spisen.

Men allt det dagen efter.

Jag minnns läskvällen.

Som så många andra läskvällar.

Man kan nog säga att det var min identitet, ja.

Bokslukaråldern.

Det fanns ett par yrken som hägrade:

författare och bibliotekarie.

Hur kom det sig att jag inte satsade på det senare? undrar jag.

Men...

att jag redan då hängde med i diskussionen om öde/slump, tro och vetenskap...

Fast vi var två tjejer, bästa kompisar

som verkligen pratade de här ämnena - och allt annat med varandra och fäderna,

som merparten av lågstadiet och restrerande skoltid hade specialundervisning för att vi låg så långt fram

(vart tog 80-talets resurser vägen???)

Det var hon som tipsade mig -

och den var som klippt och skuren för mig

som redan lekte såhär.

Eller?

Kom allt sen, efter boken?

Jag vet inte.

Men att på nytt läsa den är som att åka tillbaka i tiden.

Så mycket som jag blir påmind om.

Positivt.

Luktgummin, känslor, lekar etc.

Och jag älskar, fullkomligt älskar

hur jag mer eller mindre får samma inre bilder som då.

Och en annan bok ger sig till känna.

Bilder och en handling förnimmer..

Antagligen lånad samtidigt, läst i direkt anslutning.

Eller en radioföljetong från den sommaren eller en annan.

Vilken är den?

Jag behöver läsa...

Eller är det en dröm?

Skapad ur bokens värld,

böckernas värld...

Allt det som lätt och ledigt beträds med en författare som bjuder in.

Som inte har en vaktpost som tittar efter åldersgräns.

Varken uppåt eller nedåt i åldrarna.

Som sträcker ut en varm hand och ber dig gripa tag.

Som rubbar dina sinnen och hela existens (i någon form...)

Banne mig!

***

Spell and the gypsy, Brown dress with white dots, Earth Age??

In other words:

I re-read on of my favorite books from childhood at the moment. One of many books written by swedish author Maria Gripe. I remember how I completley got into it, living it. Like so many other books both now and then. It get me thinking of writing, language, lust... and how I love that the author don't wrote to younger readers but instead inviting the reader to a poetic and more "older" world. More colors, hues. Something more complex.. A author who take younger readers and children seriously, who don´t spare. I could go on and on....