tisdag 17 februari 2015

Honung med granskott

 
 
 
 
 
 
 
 
Jag fick en släng av en förkylning.
Jag blir sällan sjuk men som vanligt inträffade det
när jag inte hade garden uppe och inte
hade med det i tanken tillräckligt.
 
 
Så jag klär mig varmt, dricker mycket
och gör allt det jag behöver i ett lugnare tempo.
Dessutom äter jag och smaksätter mitt te
med granskottshonung.
 
 
I våras gjorde jag ordning ett par burkar
för att ha till hands nu under vintern
men det är så gott att ha som smaksättare
att det givetvis går att använda när som helst.
 
 
Enbart den vilda smaken och minnet av själva plockningen
får mig att må så mycket bättre.
Jag föredrar i alla lägen naturen som apotek
framför den kliniska,
även om den givetvis ibland är helt nödvändig.
 
 
Men i de här fallen när man kan påverka själv,
då gör jag gärna det.
 
 
*
 
 
 

Grundrecept granskottshonung:

 
 
* 2 - 3 dl ekologisk honung
* ½ - 1 dl färska granskott  
 
 
Grovhacka granskotten och lägg dem i en ren och torr glasburk.
Fyll på med honungen. Rör om och låt stå en vecka
innan den kan användas.
Förvara i kylskåp, då håller den ibland upp till 1 år.
 
 
Används i förkylningstider eller som smaksättare i te,
på glass, fil, i bröd och kakor etc.
 
 
* Tänk på att fråga markägaren om lov
då du plockar skotten då de inte omfattas av allemansrätten.
 
 


måndag 2 februari 2015

Yoga

 
 
 
 
 
 
 
För ganska så exakt 1 år sedan
återfann jag yogan.
Som 17-åring fann jag en dammig gammal bok på biblioteket
där en kvinna i långt hår och mittbena
iklädd body visade kobran
och fullt av andra positioner.
Utan att ha minsta kännedom om
hur de skulle utföras och hängde samman
praktiserade jag
näst intill varje dag.
 
 
Ett par år senare.
Fann jag Läraren på gymmet.
Jag inser såhär i efterhand
vad o e r h ö r t tacksam jag kan vara
över att ha fått en sådan täckande grund.
Men jag förstod redan då,
sög åt mig.
Reflekterade.
Och begrep vad mycket min person
behöver det där lugnet och fokuset.
 
 
Så jag yogade på.
Högst rutinerat och sporadiskt.
I åratal.
Tills inte alls.
Och tills.
Kroppen i läkande process,
själv hittade tillbaka.
Och när jag själv reflekterade över det
var det redan en vana.
 
 
Med våren 2014 följde läkning från operation
och en tid av inte kunna träna alls.
Så småningom fanns den där igen.
Och jag vet nu,
att den aldrig mer kommer försvinna.
Att yogan är livsnödvändig i mitt liv,
en av mitt livs alla kärlekar.
 
 
Sedan sensommaren så gott som varje dag.
Och jag märker vad det gör med min kropp,
min spänst, min förmåga att fokusera,
att stänga av och utesluta.
Hur det stärker mig,
både fysiskt och psykiskt.
Öppnar och stänger drömögat.
Får mig i balans där jag trodde att obalans inte rådde.
Hjälper mig att prioritera mig själv.
Nästan allt
är yogans förtjänst.
Får mitt stundtals röriga sinne att stillas
och otåligt att bli tålmodigt,
tänka små steg i taget.
 
 
Yogar mig ur värk.
Jag har stundtals svårt genom åren
att förlika mig med kronisk värk
som endometrios är
men yogan hjälper.
Och jag inser hur många positioner
som hört mitt dagliga liv till
genom hela livet och upphört
och som jag nu glatt återkommer till.
Läser böcker och träder in i
dess värld än mer.
 
 
Måndagmornarna i arla timma.
Inget gym väntar mig då.
Istället yogamattan.
Citronvattnet och ljuslyktan.
Vilken underbar start på veckan och rutin
har det inte blivit??!
 
 
Och det berör så klart livet och vardagen i stort.
Mjukhet och styrka.
Hur har Du det med det i ditt liv?
I allt Du tänker och företar dig?
Tänk på att både och behövs,
samtidigt.
 
*