Like so many times before

Brown dress with white dots

Brown dress with white dots

Brown dress with white dots

Och det är dit jag vänder

efter tentaskriv och veckors over the top av do's

stugan, skrubben,

eremitgrottan

över bron och bakom snåren...

liksom så många gånger förr

besökt och omskriven

tänder ljusen och värmer teet

vilar tills jag åter igen får sätta mig och skriva

men jag gör det här

och på mina premisser

- det blir liksom så mycket bättre då

stugan, en del av mitt sätt att arbeta och utforska

inkluderar liksom oljorna, de hemkokta

dagarna, nätterna av ljusbränning

med så mycket mer

med så mycket mindre

för att påverka

förändra

stark i min kraft, stark i mitt blod

och månen kan om någon dag

inte vara mer rätt

för det jag tänker mig


***

Stegen

Någon släppte ut det gyllne håret och lät det löpa över nejderna likt en marskatt. Rytmiskt dansande steg i mejan, i ljuset, i isars sång. Någon släppte ut vinden genom dörren. Likt en yr marskatt, alldeles för trött på vintern inifrån. Sprättande tassar och ögons knip vid en solvägg. Du räknar vårens nedräkning i de antal katter du kan räkna. Så är reglerna. De enda. Inga alls.

I huvudet binds trådarna samman, samlas textstyckena under större sjok, blir till något att lämna in. Dagar innan inlämning, kan det tyckas, som det ser ut som, vad det verkar bli.

I bilen lyssnar jag på Bob Dylan. Refererar till Narren. Och kommer hem. På så många sätt möjliga.

Våreldar och paljetter.
Innan du vet det.

                                       Stegen

***

Kom dansa en stund

Jag läser litteraturvetenskap, det är vad jag gör

vad jag äter, vad jag lever

dygnets alla 24 timmar och de utöver.

Det är hektiskt men innebär samtidigt att jag får djupdyka ner bland det jag gillar mest, de skrivna orden.

Jag lever 1800-tal. Läser, äter, drömmer Strindberg, om hans Klara och Stockholm, läser Lagerlöfs gotiska noveller...

reste samtidigt i landskapet under helgen,

bland allt det som stoltserade under förra sekelskiftet och sedan dog.

Erikssons resta mausuleum större än expeditionen, den vackra herrgården - nu restaurang.

Lägger undan en del av lösteet för att dekorera tårtan med nästa vecka, dagen min som nästan alltid inte är. Bevakar Bohemian gothic tarot då jag missade den första utgivningen. Faller snart ihop likt en döende dandy.

Det postmodernistiska: ingenting är antingen eller, det är både och - i världarna.

***

Sköldmön

Jag drömde om svärd i natt.

Jag drömde om strid i natt.

Jag drömde jag stred vid din sida

rustad och stark, i natt.

Det blixtrade hårt ur din hand,

och trollen föll vid din fot.

Vår skara slöt sig lätt och sjöng

i tigande mörkers hot.

Jag drömde om blod i natt.

Jag drömde om död i natt.

Jag drömde jag föll vid din sida

med banesår, i natt.

Du märkte ej alls att jag föll.

Din mun var allvarsam.

Med stadig hand du skölden höll

och gick din väg rakt fram.

Jag drömde om eld i natt.

Jag drömde om rosor i natt.

Jag drömde min död var fager och god.

Så drömde jag i natt.

Karin Boye, Sköldmön ur Gömda land.

Kärlek

Källa: J.fine

Make peace, make love, make out

källa sedan länge glömd

Det finns så mycket som styr, rädslor inte minst

som gör att själen kniper och inte finner andrum

en väntan på en strimma ljus, ett lugn, en ro, något annat,

någon annan

som gör

det du inte gör

som om det behövs mod, en livboj, en flytväst

för att kunna utföra mot dig själv

mot någon annan

som om vi är oförmögna på egen hand

offer under oss själva

offer under alla andra

jag tror det inte

gör likafullt

alltid i mindre usträckning

men jag gör det likafullt

reagerar på rädslan

och agerar

istället för att kapitulera

så upptagna i oss själva

att vi missar den skräckslagna på andra sidan ögonen, öronen, bröstet

det heliga mellanrummet, är det heligt?

eller är det lite varigt

när det hettar till?

och kan man överhuvudtaget undvika att det varar när det hettar till

är det ens sunt att inte låta det hetta till

kan man vara logisk och rationell i sina känslor

är känslan logisk

är människan logisk

är kärleken logisk

är rädslan logisk

jag tror den bara är

att världen ibland bara är

både och

jag tror det enda som hjälper är en utsträckt hand

som en brandfilt över den låga som flammar vilt på egen hand

så varför är det så svårt börja

att vackla på ostadiga ben

vad är det värsta som kan hända

när man redan avvisar som det är

Jag syftar på kärleksrelationen och vilka rädslor den kan frambringa

men det kan ju vara vilket område som helst.

För när rädslan råder skriver vi alla liksom Strindberg dåraktiga försvarstal.

***

Ombyte förnöjer

Källa okänd

Jag flyttar omkring.

Ändrar om.

Tror mig ha hittat något jag kan trivas med.



La Luna

Det snöar i sidled.

Kapslar in.

Gömmer undan en stund till.

Jag gör likadant.

Gömmer undan en stund till

med kurslitteratur, te och tarotkort.

I brännaren bränns lime, inte inuti som på ytan...

Likt en vulkan, sval på utsidan men varm inunder.

Och i takt med att månen växer, avtar såret på näsan -

en slags tideräkning, om vad som komma skall.

För snart 32 år sedan föddes jag natten till dagen som nästan inte finns.

Det var en Fredag och månen så gott som full.

Jag vill gärna att det betyder nåt.

Vilket det ju också gör. För mig. För någon annan.

I handen leker bergskristaller, månstenar

och jag tänker att det finns en mörk sida.

En vi inte har sett,

a dark side of the moon.

Vad det nu innebär att se,

att veta,

att känna till.

Grönt är skönt

2 bananer

1 äpple

1 citron

5 dl avsvalnat grönt te

 En stor näve bladspenat

Några droppar kallpressad olja, ex linfröolja

1-2 tsk greens, ex Clear Greens, spirulina, nässelpulver

Mixa och njut

Håller sig upp till tre dagar i kylen

Queen of Emotions, Queen of Cups

Jag finner det ytterst märkligt att när vi pratar om kvinnor

och vår närhet till känslor så målas fortfarande bilden fram

av en hysterika

halvtokigt ylande till månen

som om vi fortfarande levde kvar på Jane Eyres tid

och inte alls i den moderna samtida

som om det fortfarande är ett ideal

att vara husets ängel

i direkt anslutning betonas vikten av att kontrollera jaget,

att hålla tillbaka och inte brusa upp mot omgivningen

som om allt vad kvinnors ilska är kan härledas till att vara

ett vuxet barn, till personlighet, PMS eller

projektion

det sägs om henne, den emotionella kvinnan, att hon är för rak,

för neurotisk, för stridslysten

för känslosam

för labil, för mycket men aldrig lagom

egentligen kanske det är hon som är den balanserande

kommunicerande

och omgivningen som är den med det riktiga problemet

Vem ska trösta Knyttet?

Genomförkyld. Igen. Någonstans under föreläsningen tog snörvlet överhanden. Och koncentrationen upphörde. "Materien tänker" - sa vi. Skrev Jacobson. Syftar för tillfället inte på mig. Men gör det ändå. Likafullt.

Där - sätter jag punkt. Låter allt handla om värme. Te. Hemmagjord bananglass. Och näsdukar.

Bilder från Brown dress with white dots