Gällande hälsa tror jag starkt på förebyggande.
Dels att man blir vad man äter.
Att grönsaker, främst gröna, samt frukter, bär och nötter
som intag lämnar nyttiga avtryck på insidan.
Och att hel- och halvfabrikat lämnar spår så oangenäma
att vi antagligen inte helt känner till vidden av vad de kan bidra till.
Men jag tror inte på strikthet och militant leverne,
det är inte vägen för mig.
Vi är inte mer än människor.
Ibland är vardagen som den är och leder till de val vi gör.
Men morgondagen är en ny dag att vara hälsosam på.
Viktigt är att inte känna skuld.
För i slutändan ska valen vara för sin egen skull
inte för någon annan yttre aktörs skull.
Dels förebygga energikontot.
Jag försöker eftersträva balans i livet,
med mer eller mindre lyckade resultat.
Jag är ändå människa, inte maskin.
I intensiva perioder söka lugn och vila mer än annars
och när takten går mjukare, ja, mer aktivitet.
Något sånt.
Det är viktigt för mig,
adhdpersonlighet som jag är.
Även om jag visserligen vill tro att det inte gäller enbart mig och likar
utan att fler skulle må bättre av
att ha större koll på sina intag och uttag.
Det finns ju givetvis mer delar i hälsokakan än så.
Jag tror även att när ett virus omfamnar oss,
så är det ett meddelande till oss att tolka.
Jag säger inte att det drabbar oss för att vi ska bli medvetna om meddelandet
men att det kan finnas en lärdom.
Om vi öppnar oss för den möjligheten.
Simpelt sett,
vissa förkylningar kan undvikas genom att förebygga si och så.
Tvätta så och desinficera så.
Ibland är det inte mer än så det har att säga oss.
Jag säger absolut inte att det finns en mening med cancer och dylikt
men att det för vissa, kan finnas en lärdom
och innebära en förändring i hur att leva.
Det finns flera vittnesmål om den saken.
Jag är ingen läkare,
jag kan inte uttala mig om allvarliga sjukdomar,
min syn av främst förkylningar är min personliga.
Sjukdomen visar på obalans.
Vad mer obalans kan vi bära på i vårt liv?
Just nu bär jag på ett virus
och jag vet, att fall jag inte vilar nu
kommer influensan bryta ut med full kraft.
Sen. Efter att stressen har lagt sig.
Det handlar om att ta hand om sig,
att jag har slarvat med att leva som jag lär.
Att den där vilan, yogan och meditationen
inte alls har varit med lika självklart i vardagen på sistone.
Samtidigt en djupare innebörd.
För det där andra som inte har en framträdande roll i mitt liv.
Den där näringen jag behöver för att kunna blomstra.
Det där som också är hälsa. För mig.
Kreativa, skapande uttryck. Andlighet.
Ytterligare annat.
Så jag kurerar.
Gör utrymme där det inte finns utrymme.
Gör så att säga en prioritering.
Dricker de varma dryckerna, äter det lena, kalla.
Jag går in i ett meditativt tillstånd.
Reser.
Lägger fram korten där de brukar ligga.
Packar iordning örtter och annat nyttigt för ett slags altare
att ha på kontoret.
Mest som en påminnelse, en symbol,
för vad de egentligen representerar.
Det viktiga i livet.
Så självklart,
att det ibland behövs påminnelser.
*
