Jag är inte så förtjust i godis och äter sällan just det, snacks eller choklad. Hembakta scones med vanilj brukar få utgöra mitt sötbehov under helgen, eller kanske lite saltlakrits...det är väl min passion. Hembakta kakor går sällan av för hackor... Men som sagt, det är under helgerna jag äter och knappast i större mängder. När jag blir sugen unnar jag mig, så är det. Förr älskade jag glass över allt annat men det är numera långt mellan gångerna, jag gillar inte den konstlade smaken och vill inte ge min kropp märkliga tillsatser - i onödan. För mig är frukt godis och det jag vill frossa på. Att sitta med en tallrik frysta hallon, lite valnötter, kiwi etc. det är lyx för mig.
Igår var vi ner till stan och avslutade med en storslagen fika på ett av mina favoritfik gällande bakverk. Helgen stundande och mitt månblod hade anlänt under morgonen, utmärkt för att fira tänkte jag och fyrade av med ett riktigt stort muffin i choklad med olika fyllningar, topping och chokladpraliner. Mäktigt utan dess like och riktigt sött. Egentligen var det mer lockande med allt vad den representerade än gott i min smak...Efter det åkte vi raka vägen hem till min bästa väninna och hennes sambo för en fika på hemlagade bärpajer. Så kan man göra sa jag, fika flera gånger. Och tänkte kanske inte riktigt på vad sockerchocker numera gör med mig. Dessutom drack jag för ovanlighetens skull alkohol när jag bara var tvungen att smaka på den hemgjorda glöggen som jag brukar älska. Månblod, choklad, alkohol och sockerchock, fyra migräntriggers som var för sig brukar få igång huvudvärken och givetvis kom den igår. Som ett paket på posten skulle man kunna säga. Sängen nästa m.a.o. när vi kom hem. Och så var det med det.
Och det skulle definitivt kunna vara värre. Att vara överkänlig mot socker, att min kropp så starkt stöter bort det den inte vill ha, känns bara sunt.
Snön yr ute och kråkorna byter konstant träd där de flaxar omkring. Skade rycker mig i håret och smeker min kínd. Undrar om jag har glömt. Ja, kanske, för ett ögonblick.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med min dag. Huvudvärken lurar kring axeln och jag tänker inte anstränga mig, trots att jag egentligen är sugen på en snabb promenad mot vinden och dans på hallgolvet efteråt. Kanske målar jag över den där hemskt fula tavlan jag målade under veckan med svart och sedan målar vita mönster, som en slags spindelväv.... Kanske begraver jag mig i sängen, drar till dörren, skapar mig en grotta och läser böcker hela dagen. Kanske blir det bådeoch? Vem vet? Inte jag. Än. Och inte behöver jag veta det heller.
Det har flyttat in tre elefanter på min fönsterbräda vid skrivbordet. En mamma och två barn i finaste gamla porslin. De var förenade med korta kedjor och såg riktigt ledsna ut. Nu är de diskade och isärtagna - och ser mycket gladare och friskare ut. Celebrating life....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar