De är de här samtalen som stör, som rubbar det som byggs upp. Det är inte en ren tillfällighet att de börjar ske på måndag, tidig förmiddag. De varar aldrig länge och syftet är alltid att få inblick. Att inte fråga utan lägga ihop egna spår. Jag vet hur det låter och jag vet hur det funkar. Alldeles för väl.
Det har funnits en tid när det har stressat mig, när det har påverkat mig mer än vad jag borde tillåta. Men så är det inte längre. Det går in, det stannar kvar en stund och sedan försvinner det. Jag börjar få verktyg och jag börjar styra det som jag vill. Jag fällde aldrig upp det där paraplyet idag men jag blev varse det när jag tryckte av samtalet. Det är en framgång. Det kommer bli bra det här, jag känner det inom. Den grå färgburken har mist sin styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar