Jag åkte hem tidigare från mina inplanerade studiedagar. Utan att uppge anledning. Bara för att jag kan. Bara för att jag är klar med det jag behöver vara klar med. Och jag växte ur rummet. Ur byggnaden och ändå upp i tallkronorna. Någonting inuti mig lade sig till ro. Ett litet ägg, prickigt i lavendel, pistage och duvblått bäddade ner sig bland flortunna fjädrar och tussmoln av bomull. Slöt de långa ögonfransarna och suckade till av välbehag. Vaggade sig någon sekund för att sedan slumra till. För att sova som Törnrosa och Snövit. Och det går liksom inte att göra så mycket då, när allt kött och innanmäte har gått i kortare ide.
Som jag har längtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar