Som jag sväller i min längtan. I min hunger.
Efter mer. Efter mindre. Efter lagom.
Efter balans.
Moln silvergrå, en rispa i diset och
solen, som skiner genom.
Det påminner om en vacker januaridag.
Vinter i allt det heta, subtropiska.
Imorgon klipper jag av håret.
Svallet som letat sig längre längs ryggen
än vad jag mäktar.
Livet önskar en lika osentimental klippning.
Av det mesta.
Jag har saxen i mina händer men
uppehåller mig för länge vid val av frisyr.
Om du förstår metaforen.
Men jag börjar komma hem.
Komma hem i all min avfärd.
Under tiden experimenterar jag.
Med mexikansk mat,
teer, salter och kryddblandningar,
allehanda oljor, ljus,
med korten
med livet, med döden och det där
där emellan.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar