Har inte förr tänkt på det,
förrän nu.
Förrän jag läste.
Mycket intressant, klokhet och sanning där
men nu
framför allt
vad vi bevarar och inte.
Husen som rivs,
husen som bevaras.
Det granna, fina.
Det torftiga.
Utan någon annan jämförelse än det ekonomiska.
De stora gårdarna, allèerna etc.
Rivningshusen, ödetorpen.
Som om inte den historian vore intressant nog?
Nog för att bevara?
Fast det gör ju det -
bevaras av enklare slag.
Fast inte alltid med samma anseende,
med samma känsla etc.
Även om det givetvis sker ofta, oftare..
Varför alltid denna fashination uppåt?
När den sanna existerar utan gränser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar