I år arrangeras Prideparaden i Karlstad för tredje året i rad. Alla partier i kommunstyrelsen har uttalat sitt stöd, förutom Sverigedemokraterna som går till val med att stoppa festivalen. Att det överhuvudtaget finns folk som på allvar inte kan acceptera homosexualitet och HBT är bortom all rim och reson, heeelt förkastligt! Vad är det som är så upprörande med folks sexualitet kan jag undra? När blev det upp till var och en att ha en åsikt om det? När gav det rätten att bete sig illa, förfölja, hota och göra vardagen hemsk för medmänniskor? Det är skrämmande, riktigt skrämmande att vi i världen i allmänhet men i Sverige i synnerhet inte har kommit längre. Något borde vi ha lärt av historien kan jag tycka.
Ordföranden i RFSL:s ungdomsdistrikt i Värmland dödshotades nyligen och även om Sd förnekar all inblandelse är det inte svårt att lista ut var utövaren hör hemma politiskt. Förhoppningsvis är utövaren ung själv och vet inte bättre, ser världen ur ett svart/vitt perspektiv och letar syndabock för något den har svårt att acceptera och svårt att förstå sig på, vill bara göra världen greppbar. Iaf, är det vad jag hoppas. När ska vi förstå att respekt och ödmjukhet är ett socialt ansvar? Något som inte bara hänger på föräldar och skola att lära ut? Givetvis följer med det tankesättet även en ödmjukhet för dem som ännu inte har kommit dit men jag vill hellre fokusera på rörelsen i att angagera och ta ställning än att sitta tyst och tiga. Jag har för mig att lättja är en dödssynd?.... Visserligen är jag inte ett fan av kristendomen men onekligen har den en hel del att komma med ibland.
Den 10 juli är det dags för årets parad och jag vet absolut vart jag ska se till att vara den dagen. För den som vill veta mer finns det att läsa här.
In the name of love - U2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar