Inatt har jag sovit sjukt bra. I princip skulle jag kunnat ha utnyttjat hela sängen då hjärtat är i Gbg ett par dagar men det gjorde jag inte. Jag vaknade som jag somnade, i mitten av sängen, rak som en planka och med huvudet lätt till vänster, med täckena ännu vackert bäddade och utan huvudavtryck på de andra kuddarna. Vackert.
Jag drömde att jag kom hem (vårt hem i drömmen) och att A hade möblerat om. Han hade snurrat om väggarna och bytt plats på det mesta. På så vis fick vi även plats med en liten mathörna i vardagsrummet. Fina vikväggar i snidat trä och gigantiska ormbunkar och palmer skärmade vackert av. Tavlor hade kommit upp på väggarna samt annat vi har haft planer på att sätta upp. Och det kändes inte alls främmande, tvärtom, det var känslan av att allt var på rätt plats - att det var ju såhär det skulle vara. Jag sjönk ner i soffan, lutade mig bekvämt tillbaka, åt en god tårta, började kurra, tvätta mig och rullade sedan ihop till den kattboll jag var och somnade.
Det var en bra dröm, en mycket bra dröm. Givetvis är hemmet jag och A den som hjälper mig att vika undan och vika fram för att kunna betrakta/se/uppleva ur nya synvinklar, känslolägen etc. Och jag känner mig trygg och avslappnad i det nya sättet att vara/leva. Jag njuter. Jag frodas och vill visa upp.
Till helgen åker jag ner till en syster. Vi har varit vänner i 29 år och med tanke på att jag är 30 och hon 31 är det inte illa pinkat. Jag ser fram emot amerikanska blåbärsvåfflor, känna på bebismage och solljus vid Vänerns strand i mitt/vårt älskade Segerstad (även fast inte hon känner till våffelbiten) det är vi såå värda.
Det får bli Grateful Dead idag, som en kompensation för solens frånvaro.
1 kommentar:
stressade mig igenom helgen, hade bokat upp mig för flera saker, men allt bara föll ihop som ett korthus.
Jag var tvungen till att släppa alla åtaganden och isolera mig i hemmet, för att hämta krafter.
Jag insåg också att det är tarmsjukdomen som ger mig den här "enorma" tröttheten, som slår till numera, dvs. ett nytt skov på G.
Var inne och läste på en ifokus-sida och insåg helt plötsligt sambandet, jag kan alltså inte rå för det själv, jag är inte en dålig person då (vilket jag ofta inbillar mig), synd bara att jag inte hade A`s telefonnr och kunde meddelat honom, jag hade ju också sett fram emot mötet.
Kram, det blir nästa gång i stället, kanske till sommaren.
Skicka en kommentar