Jag är svag för Ryssland, har alltid varit. Det är som en livslång och passionerad kärleksrelation. Som 5-åring pekade jag i pappas almenackskalender och frågade vad det hette. Han svarade Sibirien. Sedan dess har jag velat åka dit. När jag var runt 12 lärde jag mig ryska via UR, märkligt nog försvann de språkkunskaperna... Hmm...i ärlighetens namn lärde jag mig nog bara att räkna och säga enstaka meningar och fraser. Sedan år tillbaka hägrar Transsibiriska järnvägen som resmål och i bokhyllan tronar reseböckerna. På måndag ett föredrag om just det samma.
Hur som, jag åtrår Ryssland och finner det intressant på många sätt. Inte minst den klassiska klädstilen och kulturen. Jag har målat upp en bild av mig under hösten där jag framöver går klädd i etniska kläder, långa kjolar och blommiga sjalar (alltså precis som nu), dricker fernet som enda alkohol och röker på en ostoppad pipa. Jag såg mig själv i min sagolikt vackra och armeinspirerade ullytterrock i olivgrönt och assymetrisk skärning och en stor vit pälsmössa som pricken över iet. Jäklar vad jag har drömt och kikat efter den där pälsmössan.
Men vad händer? Helt plötsligt tycks hela modeSverige tända på tsarriket och vodka. I lilla Karlstad nära mig anordnas det tjejkväll med ryskispirerad modevisning. Inte så spännande och roligt, på något jäkla sätt. Jag som inte följer modet och alltid kört mitt eget race är plötsligt helt rätt i tiden? Det får mig att se rött, skratta och gråta - fast inte alls så dramtiskt - jag ville vara ensam rysskärring i området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar