Någon släppte ut det gyllne håret och lät det löpa över nejderna likt en marskatt. Rytmiskt dansande steg i mejan, i ljuset, i isars sång. Någon släppte ut vinden genom dörren. Likt en yr marskatt, alldeles för trött på vintern inifrån. Sprättande tassar och ögons knip vid en solvägg. Du räknar vårens nedräkning i de antal katter du kan räkna. Så är reglerna. De enda. Inga alls.
I huvudet binds trådarna samman, samlas textstyckena under större sjok, blir till något att lämna in. Dagar innan inlämning, kan det tyckas, som det ser ut som, vad det verkar bli.
I bilen lyssnar jag på Bob Dylan. Refererar till Narren. Och kommer hem. På så många sätt möjliga.
Våreldar och paljetter.
Innan du vet det.
Stegen
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar