I en pistagefärgad prisma vilar minnet av en kanin. Gråter tyst och hoppar sedan vidare in i granhäcken, in i gränslandet. Bidar sin tid och väntar på döden som det vackraste som har hänt livet. Under tiden knoppas syren och äppelblom. På en markplätt växer gräset som aldrig förr, når 20 cm, 30 cm, 40 cm och pärlor träds upp på tråd, skapar nya rum och tidsmarkörer. Det närmar sig kläckningsdags och jag lyssnar till speldosans melodier. Förflyttas till nostalgiskogen. Av ett styvt papper viker jag till en gammaldags karamellstrut, pyntar den med spets och flor, fyller den sedan med minnena från gårdagens kalas. Blandar till en smoothie och kryper upp i soffan framåt kvällen. Lyssnar till göken och en avlägsen gräsklippare.
På tisdag börjar sommaren och jag har redan fått smaka på den. Den här veckan ska jag ta en djupdykning ner i min kreativitets djupa skogstjärn. Hämta upp skatter till ytan, torka av dem eventuell dy och sjögräs, öppna kistlock och studera vad som är redo av avslutas och färdigställas. Ordning och reda ska få större utrymme. Jag tror det kallas metodiskt arbete...
2 kommentarer:
så poetiskt beskrivande du skriver om ditt inre arbete.
Det är som att en känsla väcks inom mig, och jag vill följa i dina fotspår med städningen,
Fast om det behövs, är iofs, en annan fråga.
Jag känner mig ju balanserad, just nu.
De värsta energitjuvarna i vårt liv, har jag jagat bort, med häxkvasten i högsta hugg.
Du finns alltid med i min städning, klädd i grönt och med ett klingande skratt från Götet. Längtar efter att pladdra iväg ett par timmar med dig.
Häxkvasten är ett sådant bra redskap. Borsta, borsta, borsta bort allt det som stjäl och ruvar energi. Låter kanon!!!
Skicka en kommentar