onsdag 24 mars 2010

Tell Laura



Tell Laura I love her, tell Laura I need her...
Som en symbol för mig själv. Mer likheter än olikheter. Dock har jag aldrig nyttjat narkotika men som om missbruk inte kan handla om mer än så. De dubbla personligheterna och slitet med att få ihop bitarna. The "doer", hon som gör, hon som presterar och är top of the top i dagsljus. Den blonda skönheten, familjens enda barn och stora lycka, som med ett vänligt leende bemöter alla. Mörkret och kaoset inombords, som rivs ut om nätterna. En förförisk femme fatale, destruktiv och beroende av mörkret, av det som rör sig i skugglandet. Lever i en negativ och allt snabbare snurrande spiral. Som ser det andra inte ser, som vet det andra inte vet. It goes on and on...

http://www.youtube.com/watch?v=RFpGsYbSYEc&feature=related

2 kommentarer:

mörkersökerskan sa...

DU! anger det dubbla inom dig som du skriver om, du borde nog läsa en bok som jag precis är färdig med, den heter "De överlevandes barn - möten med andra generationen", av Helen Epsten.
GUDINNAN vad jag kunde identifiera mig med problematiken kring förväntningarna, kanske känner vi igen olika bitar i våra liv, men LÄS DEN! jag tror att den kommer också att ge dig oerhört mycket.

Rosenklo sa...

När Du ger mig ett lästips är jag inte sen att haka på. Bara titeln säger mig att det är en bok för moi.