Våren ger vintern en kraftig käftsmäll och dundrar till med att smälta fram förvildat gräs och grenar sedan länge undangömda. Euforin är total. På granngården sitter en kråka på den magrande snögubbens hatt. Det är en sådan ljuvlig bild att det inte är klokt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar