Det har varit en helg i kulturens tecken. I torsdags åkte jag och A iväg till Sunne och gick på Västanå teaters uppsättning av Kalevala. De talar mitt språk och jag vet redan på förhand att de kommer trollbinda mig och låta mig hänföras av deras spel, musik, makser etc. Det är skönt att veta det med en teater innan och givetvis blev det så även i år. Att sätta upp Kalevala känns som det går helt i linje med deras spår. Vi sov även kvar på ett mindre hotell med utsikt över Fryken och fryksdalshöjden och det var helt underbart. Härligt att sova någon annanstans än hemma eller hos vänner och familj. Det skänkte mig kreativitet till mitt eget skrivande. Jag tackar min älskling ödmjukast som stod för merparten av hela den kostnaden. På fredagen bar det av till Filipstad och en författarfestival med bl.a. Viveka Lärn. En dag helt i kulturen men som framför allt skänkte inspirerande och givande möten med andra människor. Jag tar det med mig, lägger det kring hjärtat. Vi åkte vidare på kvällen för en annan kulturfestival, en kulturrunda förlagd till tiomilaskogen (d.v.s. en del av Värmland och Dalarna). A skulle uppträda i trädgården hemma hos en konstnär i trakten men regnet fullkomligt öste ner så det blev ändrade planer. Istället var vi en liten skara som med stearinljus packade in oss i hennes ateljé med takfönster. Mitt ute i skogen var vi, med grenarna blåsande utanför, med regnet smattrande, med mörkret krypande på, gav upphov till varma samtal kring köksbordet efteråt innan vi åkte hem. Igår följde en än intensivare dag i tiomilaskogen. Kanske gav inte dagen lika mycket som avslutningskonserten belägen vid en liten sjö mellan Malung och Ekshärad. Även där var samtalen i fokus. För så är det, många holländare och tyskar väljer att flytta hit och det var kul att samtala med en av dessa kvinnor om fördelar och nackdelar, skillnader och likheter. Jag tror vi alla skulle må bra av att ibland blicka på sin hembygd med främmande ögon. Allt det där vi tar för givet...
Idag har en vän vart upp och hälsat på. Det var mycket längesedan vi träffade varandra. En gång i tiden bodde vi grannar. Då hade vi för vana att äta frukost/kvällsmat/middag/fika ihop ett par gånger i veckan. Det var mysigt, att med tekoppen och filten gå ett par trappor upp. Nu har vi båda flyttat från hemorten, hon till Norge och jag till Hagfors. Visst är det härligt hur olika epoker avlöser varandra under livet!
Helgen var den mest intensiva på länge, samtidigt var den väldigt avslappnad. Precis så som jag vill ha det numera. Bara jag kan bestämma hur jag vill leva mitt liv och det är så jäkla härligt när jag även lever efter den pricipen. Inga kompromisser, ursäkter eller livslögner inför det egna jaget, bara uppriktighet inför kroppen. Det har tagit tid att komma hit och resan tar aldrig slut men jag är en god bit på väg. Såpass att jag numera titulerar mig återfödd i rätt bemärkelse. Någonting är avslutat, någonting är påbörjat. Jag älskar mitt liv, det är värt att firas och hyllas var dag. Faktiskt ord betydelsefulla även för min vän som hälsade på idag. Hon har haft det kämpigt under många år. När ett längre förhållande tog slut beslöt hon sig för att ändra sitt liv. Sa, att hit men inte längre, nu är inte det här ok längre. Idag är hon fortfarande samma människa men ändå inte. Hon har tagit över rodret och är snäll mot sig själv. Resultatet är en livsglad kvinna som är nyfiken på livet. Hon hyllar sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar