Det var ännu tidig förmiddag. Solen hade knappt nått in mellan träden men det var redan varmt. Inte ett moln på himlen och det var högsommar. Sommarlov. Kanske mitt allra första. Min kompis räckte över pappmuggen med dricka. "Här! Försök när du har druckit." Jag drack ett par klunkar, försökte men nej. Jag kunde inte.
Tidigt på morgonen hade jag blivit hämtad med cykel av min kompis uppe vid vägen. Kvällen innan när vi skildes åt hade hennes storasyster och kompis kommit och sagt att vi skulle möta dem som idag, kl.9.00 vid korset. De hade förberett en överraskningspicnick, det vill säga utflykt, det vill säga äventyr. Förväntansfulla hade vi mött dem på det avtalade klockslaget. Redo med cyklarna och de där handväskorna vi alltid bar med oss med överlevnadskit. Tuggummi, slöa knivar, block och penna m.m. De hade räckt över ett brev och fnissandes cyklat iväg på sina glänsande bockstyrecyklar. I brevet låg en karta med påtejpade godisar samt instruktioner. Vi hade cyklat snirkligt genom skogen och och till slut hamnat här, vid ett stort omkullblåst träd.
Och här satt jag nu. Troll-picknicken var över sedan länge men för att få fortsätta äventyret var vi tvungna att rapa. Min kompis hade skrattandes högt och ljudligt klarat det på första försöket. Det gjorde inte jag. Jag hade aldrig förr gjort det på beställning. Knappt överhuvudtaget. Det var ju bara något äckligt killarna gjorde i matsalen på skolan. De hade oförstående tittat på varandra men gett mig utförliga instruktioner. Men hur jag än bar mig åt kom det inte det allra minsta som kunde påminna om en rap ur min mun. Varför skulle det vara så svårt?! Jag bad innerligt till min döda katt: snälla, snälla gör så att jag kan rapa en gång. Fast det kom inget och syrran med kompis tröttnade. Ja, ja sa de suckande, det där gills.
Skammen över att för första gången ha levererat något som inte var top over the top bra blandat med en längtan efter att få leva ut min pojkflicka gjorde att jag inom ett par dagar blivit såpass skicklig på att rapa att jag aldrig mer behövde fundera över hur att få fram en på beställning. Något som jag vid den där tidpunkten skattade som mycket högt och ansåg vara en riktig skicklighet...
Nåväl, även om det inte förhåller sig riktigt så idag, var den där utflykten en viktig händelse i mitt liv som kom att innebära stora förändringar i min person - och som jag dessutom var medveten om redan då. Jag var så proper och lugn på ytan men närde en riktig vilding på insidan, som bara längtade efter att få släppas sjövild och hon kom att ta allt mer plats från den där dagen. Jag insåg att man kan vara både och - vild i leken och tam i skolan - och att de båda polerna i mig var beroende av varandra. Vildtjejen kom till uttryck redan innan så klart men det var som att jag slöt en pakt med mig själv. Där jag livslångt lovade mig leken, glasströssel och alla de guldkorn jag bär inom.
Ständigt vårdande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar