Och glaskulan måste vara rejält dammig på utsidan nu för här på insidan är det rejält grått och snön yr ner stilla, stilla. Stilla. Inga skator som flaxar yvigt och inga talgoxar som tjattrar. Det är tyst som längst inne i skogen fast inte alls, för vi är i samhället nu.
Jag har blivit som besatt av pepparmynta och mynta. Dricker pepparmyntste för man kan inte dricka varm choklad med krossade polkagrisar varje dag. Bränner aromaoljor.
Det finns så mycket jag bör ta tag i, som fick stå tillbaka för att hemtentan skulle bli klar. Nu är den det och resten står på kö. Och jag konstaterar åter igen att man bör vara en hinduisk gud med många armar som universitetsstudent. Det skulle vara ett gynnsamt utgångsläge om man säger så. Kanske att det inte räcker, kanske att jag bör ha fler huvuden också, det vore än mer ultimat. Då skulle jag kanske få allt gjort som jag antas få gjort. Jag får tacka min lyckliga stjärna att jag inte sjuk, då skulle det vara omöjligt. Bara tre terminer kvar, tänker jag. Bara tre och sen. Sen släpps jag fri. Sen släpps jag äntligen fri.
Sedan blir jag till en tall. Lång och rak. Med skymningstimmens sista strålar varmt gyllene i grenkronan långt uppe i stratosfären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar