Vi gick hem i vinternatten. Ner längs den där långa och kurviga backen, passagen, porten, till allt det neranför - eller ovanför. Gatlyktorna var släkta men det glittrande ändå, glittrade i snön, i träden, på all metall men mest i våra glansiga ögon. Vi hade halkiga skor och han med det långtunna håret hade den där tunna jackan, som alltid. Det var liksom så det var. Kylan förde upp våra andedräkter mot universum, förde ut våra drömmar, de som var som delmål och det vi pratade om. Det enda som existerade var musiken och ni repade och repade tills hösten och rockmusiklinjen var gripbar. För det var det ni sände ut i vinternatten. Förstod aldrig att det var till de trakterna även jag skulle, så många år senare. Men där och då sände inte jag ut några drömmar. Jag höll dem tyst för mig själv, rädd för att de skulle uppmärksammas, rädd för att de skulle bli gripbara och att jag sedan skulle falla. Falla och falla och falla och falla tills det att drömmen inte ens var drömbar. Så jag pratade om annat och knöt fast rädslan likt en sidenrosett om hjärtat och själen.
Vi skiljdes åt vid korset, ni fortsatte över bron och hem till hennes pappas hus. Eller om det var till det stora vita, det kunde vara vilket som. Jag rökte en sista cigarett innan jag tog hissen upp. Sände ut min förvirring och tankekaos till den blinkande satteliten ovanför telemasten. Vi ringde eller textade varandra, fortsatte samtalen, kunde liksom inte avsluta natten. Den var alltid vår. Någon hade försökt mer men det var inte så mitt hjärta älskade er. Jag vet vad jag tänkte när jag somnade. Och där och då nådde mitt meddelande den där satteliten och en livlina började att firas ner. Det tog ett tag, ett par år, för den att nå mark, att hitta fram. Men när den kom knöts den snabbt fast kring mitt hjärta och själ. Det var möjligt, platsen var ledig efter det att min kärlek likt en brevkniv sprättat bort rädslan. Det fanns en liten kapsel instucken mellan trådarna. Ett litet meddelande att veckla ut -
allt är möjligare än vad du tror, allt är gripbart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar