Värm ett fruset hjärta, står det på teförpackningen
och jag tänker att det är många
som borde få förpackningen i det här landet
så många kalla själar som tröstlösa vandrar mörka korridorer
så många som hatar vargar, kråkfåglar och mångkultur
när avbilden i spegeln är det egentligt svårhanterliga
likt förrädiska svampar ploppar de upp i skymundan
när all uppmärksamhet riktas bortåt, uppåt
Jag lossar på bandet av spets
som hållit ihop samlingen av silverbestick,
långhalsade gafflar och knivar i sirliga silversmedsmönster
som legat stilla och bortglömda i en byrålåda alldeles för länge
först nu har de plockats fram för att åter putsas och användas
Och tiden har stått stilla,
alldeles stilla sedan decennier tillbaka
måndag 20 september 2010
söndag 19 september 2010
Purpur
Himlen lyser av purpur, likt valet av blått och rött. I trädet somnar en puppa, minns vad mörkret ruvar på. Jag tappar upp ett bad och levererar inte på mycket länge. Bortom horisonten lyser tornet. Bara jag kan se det. I en stad långt borta faller ett par silvermynt ur en portmonä, rullar ett par meter över torget och kilar fast sig mellan två gatstenar, mellan lager av tidsåldrars smuts. I en lägenhet hörs klackarna från kvinnan ovanför. I en skog hörs rådjur råma.
fredag 10 september 2010
Walk like a panther
Jag fashineras av äventyraren/storviltsjägaren/jorden runt seglaren, i nutid såväl som i historien. Tjusas av berättelserna och fantasin det sätter igång. En av dessa är Natasha Illum Berg.
Jag lyssnade aldrig till hennes sommarprat i somras men jag gjorde det imorse. Kanske en dag när jag som mest behövde det. Hennes vackra röst och poetiska, raka och självklara språk. Påminnelsen om viljan, instinkten att slipa till. Att det är vi själva som bestämmer världen, att det är vi själva som bestämmer över oss själva - vilka drömmar vi väljer att vårda och vilka vi så självklart mördar av olika anledningar varav godkännandet hos andra är en av de större. Och dessutom en kvinna som så självklart är kvinna och inte trycker ner sin existens utan tvärtom, kräver sin plats. Bara det! Hur bortskämda är vi med det? Det gav mig så mycket kraft! Och nu vet jag precis vad jag vill läsa i höst. Dåligt kan jag dock tycka, skrämmande dåligt att de svenska förlagen inte ger ut henne förutom den första boken, Floder av röd jord.
För den som ännu inte har lyssnat rekomenderar jag starkt att gå in på P1 och söka sig till lyssningsarkivet. Ett sätt att förlänga sommaren lite till. För nog är det väl lite så tycker jag, att under sommaren är man så upptagen med så mycket annat att det är först nu, när yran lägger sig och mörkret träder in som det är så härligt att krypa upp i fåtöljen med en kopp te och lyssna ikapp... Fast visst, en radio på stranden eller i trädgården brukar ju funka det med..
Walk like a panther
Jag lyssnade aldrig till hennes sommarprat i somras men jag gjorde det imorse. Kanske en dag när jag som mest behövde det. Hennes vackra röst och poetiska, raka och självklara språk. Påminnelsen om viljan, instinkten att slipa till. Att det är vi själva som bestämmer världen, att det är vi själva som bestämmer över oss själva - vilka drömmar vi väljer att vårda och vilka vi så självklart mördar av olika anledningar varav godkännandet hos andra är en av de större. Och dessutom en kvinna som så självklart är kvinna och inte trycker ner sin existens utan tvärtom, kräver sin plats. Bara det! Hur bortskämda är vi med det? Det gav mig så mycket kraft! Och nu vet jag precis vad jag vill läsa i höst. Dåligt kan jag dock tycka, skrämmande dåligt att de svenska förlagen inte ger ut henne förutom den första boken, Floder av röd jord.
För den som ännu inte har lyssnat rekomenderar jag starkt att gå in på P1 och söka sig till lyssningsarkivet. Ett sätt att förlänga sommaren lite till. För nog är det väl lite så tycker jag, att under sommaren är man så upptagen med så mycket annat att det är först nu, när yran lägger sig och mörkret träder in som det är så härligt att krypa upp i fåtöljen med en kopp te och lyssna ikapp... Fast visst, en radio på stranden eller i trädgården brukar ju funka det med..
Walk like a panther
torsdag 9 september 2010
Gnosienne
Höst, höst, höst och jag välkomnar det så starkt, mellan varven. Den majestätiska lönnen på andra sidan vägen har fått sitt karaktäristiska orangesprakande område igen. Varje höst jag tillbringat i Hagfors har det sett likadant ut. Och kaninen flyttade aldrig härifrån, den valde bara att fortsätta skutta på den egna tomten och ibland. Ibland, ibland, ibland, när ingen ser så förvandlar den sig till en vit liten kattunge och skuttar upp i träden. Alldeles nyfiken på livet.
Jag klär om hemmet, städar bort sommaren och tar fram färger och nyanser som stått i gömmorna för länge. Möbler flyttar om och hittar nya platser. Och det skulle kunna vara ytterligare ett duktighetssyndrom men det är det inte. Det är mitt sätt att flytta om gränserna och förhållningssätten. Om nätterna drömmer jag om boenden och där det äntligen har kommit till det stadiet att jag tar in hela bilden och börjar möblera och inreda. Och jag vet ju som sagt vad det innebär.
Överallt fortsätter den hysteriska valcirkusen att dra fram. Skruvar upp, skruvar till, lite till för var dag. Och jag orkar inte. Orkar inte följa, orkar inte se debatter och nyheter där varje kanal och program har sitt sätt att propagera. Och vore jag inte aktsam skulle jag kunna ta det för sanning. Förra veckan såg jag dock ett inslag på nyhetsmorgon med Stefan Sundström och det var så friskt befriande att höra honom säga att han gör allt för att undvika valcirkusen (även han) och fortsätte med att gjorde han det skulle han ha tappat sin partitillhörighet för längesen. Jag delar inte hans partitillhörighet men håller fullkomligt med om det. Igår slog vi istället över till kunskapskanalen och fick njuta av Gubben i stugan. En helt genomtyst dokumentär och enormt vacker. Så friskt vatten under broarna!
Och jag fortsätter fundera kring Viljan och hur jag handskas med mina val och icke-val - som är val även dem. Det är mycket att ta in och det skapar minst sagt kaos och pulserande ångest men det är så nyttigt och insiktsfullt. Jag arbetar på.
Och ikväll ska vi på invigning av det nya biblioteket. Hjärtat ska uppträda och jag mingla runt med goda vänner. Hålla kvar mina tentakler i mammajorden och låta mina ögonfransar nå andra sidan av mina tankar. Spinna trådar. Spinna trådar....
Och den enda musiken jag behöver är Erik Satie.
Jag klär om hemmet, städar bort sommaren och tar fram färger och nyanser som stått i gömmorna för länge. Möbler flyttar om och hittar nya platser. Och det skulle kunna vara ytterligare ett duktighetssyndrom men det är det inte. Det är mitt sätt att flytta om gränserna och förhållningssätten. Om nätterna drömmer jag om boenden och där det äntligen har kommit till det stadiet att jag tar in hela bilden och börjar möblera och inreda. Och jag vet ju som sagt vad det innebär.
Överallt fortsätter den hysteriska valcirkusen att dra fram. Skruvar upp, skruvar till, lite till för var dag. Och jag orkar inte. Orkar inte följa, orkar inte se debatter och nyheter där varje kanal och program har sitt sätt att propagera. Och vore jag inte aktsam skulle jag kunna ta det för sanning. Förra veckan såg jag dock ett inslag på nyhetsmorgon med Stefan Sundström och det var så friskt befriande att höra honom säga att han gör allt för att undvika valcirkusen (även han) och fortsätte med att gjorde han det skulle han ha tappat sin partitillhörighet för längesen. Jag delar inte hans partitillhörighet men håller fullkomligt med om det. Igår slog vi istället över till kunskapskanalen och fick njuta av Gubben i stugan. En helt genomtyst dokumentär och enormt vacker. Så friskt vatten under broarna!
Och jag fortsätter fundera kring Viljan och hur jag handskas med mina val och icke-val - som är val även dem. Det är mycket att ta in och det skapar minst sagt kaos och pulserande ångest men det är så nyttigt och insiktsfullt. Jag arbetar på.
Och ikväll ska vi på invigning av det nya biblioteket. Hjärtat ska uppträda och jag mingla runt med goda vänner. Hålla kvar mina tentakler i mammajorden och låta mina ögonfransar nå andra sidan av mina tankar. Spinna trådar. Spinna trådar....
Och den enda musiken jag behöver är Erik Satie.
måndag 6 september 2010
Andra sidan av myntet höst
Det kryper något på min skuldra. Jag kan skymta det när jag kisar över axeln. Något mörkt och klumpartat. Kletigt. Så det förslår. Det bär en stressklocka kring halsen, det känner jag minsann. I dess fotspår står PRESTATION skrivet. Min andra sida av myntet höst.
Finns så mycket att göra för att råda bot på det hela. Meditationer, avslappnigsövningar, yoga, visualiseringar, allt som har med tankekraft att göra. Effektivast för mig är definitivt att kombinera en ändring av beteende samt bota med skallran, she's such a killer.
Finns så mycket att göra för att råda bot på det hela. Meditationer, avslappnigsövningar, yoga, visualiseringar, allt som har med tankekraft att göra. Effektivast för mig är definitivt att kombinera en ändring av beteende samt bota med skallran, she's such a killer.
söndag 5 september 2010
Black Cat Charm Doll
För ett par dagar sedan fick jag ett tips om en länk som inspirerar mig till att göra min egen variant av den här dockan. Jag är väldigt förtjust i hoodoons "man tager vad man haver" tänk. Visserligen är just den här katten en Ju Ju docka hemmahörande inom voodoon, en docka som ska hålla det onda på avstånd. Intressant tycker jag att en svart katt symboliserar otur här i Skandinavien men inom hoodoo, voodoo samt andra delar av världen reprensenterar tur. Som häxa och kattälskare känns det som ett givet höstpyssel.
För den som är mer intresserad av hoodoo, Lucky Mojo.
För dockor, beställning och kanske inspiration, The Mystic Voodoo.
För den som är mer intresserad av hoodoo, Lucky Mojo.
För dockor, beställning och kanske inspiration, The Mystic Voodoo.
fredag 3 september 2010
Appropå liv eller småbarnsliv
Tack vare helt underbart bra Hanna Hellquist, som jag för övrigt läste skriva och publicera med under gymnasiet, hittade jag till Lena Andersson superba ledare i lördagens DN.
Har man fått barn har man uppnått allt, tycks den allmäna uppfattningen vara. Då kan man sluta oroa sig över vad man vill göra med sitt liv, för helt plötsligt finns det något större att ägna tiden till. Om du inte vill ha barn är det okej så länge du är man, det är nästan så att du då förväntas ha den inställningen. Så att det kan dras lätt på smilbanden och sägas att så tycker alla, tills de väl är där. Är du kvinna är det inte godtagbart, eller jo, till en viss gräns. Man har bara inte mognat, man kommer dit - man måste komma dit. För annars måste det ju bero på en psykisk blockering. För det kan väl inte vara så, att det så självklart väljs bort?? Jag har många åsikter om det här. Och nej, jag är långt ifrån säker på att ett liv med barn är något för mig. Jag känner mig alldeles för självupptagen för att ens kunna leka med tanken. Kanske är jag bara just så insiktsfull om vad föräldralivet innebär som fler borde vara innan... Lena Anderssons krönika säger det så jäkla bra.
Har man fått barn har man uppnått allt, tycks den allmäna uppfattningen vara. Då kan man sluta oroa sig över vad man vill göra med sitt liv, för helt plötsligt finns det något större att ägna tiden till. Om du inte vill ha barn är det okej så länge du är man, det är nästan så att du då förväntas ha den inställningen. Så att det kan dras lätt på smilbanden och sägas att så tycker alla, tills de väl är där. Är du kvinna är det inte godtagbart, eller jo, till en viss gräns. Man har bara inte mognat, man kommer dit - man måste komma dit. För annars måste det ju bero på en psykisk blockering. För det kan väl inte vara så, att det så självklart väljs bort?? Jag har många åsikter om det här. Och nej, jag är långt ifrån säker på att ett liv med barn är något för mig. Jag känner mig alldeles för självupptagen för att ens kunna leka med tanken. Kanske är jag bara just så insiktsfull om vad föräldralivet innebär som fler borde vara innan... Lena Anderssons krönika säger det så jäkla bra.