Nu, nu, nu drar speglingar över nejden. En tunn ishinna som blir hårdare och en näbb som slipas till. Sköldar uppresta och kristaller vita vaktposterande. Vingflax och svart fjäderskrud mot isblå himmel. Ljus som tänds, pumpor som karvas och ljung på andra ställen än i skogen. Gränserna som suddas ut. På så många sätt.
Frosten dröjer kvar och det kommer ta ända till våren innar den tinar.
Igen.
Energi föder energi. Så är det. Det har med acceleration att göra. Nåt med dynamik och hydralik. Det har med hjulen att göra. Jag har haft en lista över ett berg med snö, sådant som jag exemplariskt har skjutit framför mig och som nu lugnt och metodiskt gås igenom, sorteras till sina rätta fack. Och jag har vallat bra nu, det flyter på, inte alls jobbigt att staka vidare på. Tvärtom, jag blir starkare i armar och ben. Jag funderar över sådant som underlättar.
Verktyg...
och jag stickar och når mer insikter
Någonstans slår häftiga och salta vågor in över land. Når lite högre för var dag. Och det ligger alldeles öde. Repade tågar av plast, en och annan sandal och bitar av frigolit - allt är skatter. Bortglömda, minner om något dolt.
Det putsas i en fjäderskrud och något slår sig till ro. The owls are not what they seems.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar