"How might your life have been different if there had been a place for you...a place of women, where you were received and affirmed? A place where other women, perhaps somewhat older, had been affirmed before you, each in her time, affirmed, as she struggled to become more truly herself.
A place where, after the fires were lighted, and the drumming, and the silence, there would be a hush of expectancy filling the entire chamber....a knowing that each woman there was leaving old conformity to find her self....a sense that all of womanhood stood on a treshold.
And if, during the hush, the other women, slightly older, had helped you to trust your own becoming...to trust it and quietly and prayerfully to nurture it...
How might your life be different?"
Utdrag ur Circle of Stones av Judith Duerk, en bok jag starkt rekomenderar alla kvinnor.
Jag har en känsla av att vi har förlorat något med teknologins framfart. Givetvis är det mycket behändigare med diskmaskiner, rinnande vatten och tvättmaskiner - för att ge några exempel men det har även gått en kvinnlig gemenskap förlorad. Den naturliga gemenskapen över åldrarna är i dagens samhälle inte lika självklar. Jag tror att vid tvättbryggan existerade samtal som bara fanns där och då och som vi inte återfinner i andra sammanhang. Vi lever i ett mer individualistiskt samhälle och det får sina konsekvenser, på både gott och ont. Jag såg på teve för något år sedan om kvinnor i en förort till Stockholm eller Göteborg som hade börjat tvätta tillsammans. De träffades en gång i veckan och umgicks inte annars. Jag tror det ligger i tiden att vi börjar söka oss tillbaka till kvinnocirklar av olika slag. Både med väninnor och andra, för oss okända kvinnor. Det finns en styrka och harmoni i det.
I eftermiddag skall jag åka neråt i landskapet för att träffa goda vänner. Mina systrar. Grilla och njuta av vårsolen innan den går ner över nejderna. Dricka ett glas rosévin just för att fira värmen och solljuset. Ett rosé smakar av naturliga skäl inte lika gott i gnistrande vinterkyla. Det ska bli så kul! Jag älskar när det blir oväntat och spontant och man inser att något passar de flestas schema. Hellre något snabbt påkommet än längre planerat.
Och hur hade förresten mitt liv sett annorlunda ut med ett sådant ställe nämnt ovan? På ett plan hade det inte inneburit så stor förändring eftersom vad det hela tiden handlar om är en inre säkerhet men på ett annat plan så hade det faktiskt inneburit en rejäl förändring. Jag hade antagligen lärt mig några av kvinnolivets mysterier långt tidigare än vad jag har gjort. Jag hade antagligen sett på månadsblödningar med andra ögon redan tidigt och jag hade vetat att vara snällare mot mig själv. Iofs är det ingenting man kan bli lärd av någon annan då det handlar om inre mognad men med en sådan mötesplats tror jag det är oundvikligt att vissa saker fäster sig.
4 kommentarer:
det manliga rummet är norm..
när jag var gravid så började kvinnor prata med mig, främmande kvinnor kom fram och började berätta erfarenheter och anekdoter. Jag började höra om en annan värld - på sätt och vis så var det som att jag nu var med i klubben - klubben av kvinnor som sliter och tar alldeles för mycket ansvar. Jag tvättade i tvättstugan tillsammans med släktingar (vi bodde grannar under min sons första år) och jag hörde berättelser från andra röster, som jag inte hade fått höra innan.
Men ofta är det bitterhet tycker jag, man förenas som en slags minoritet - tjänarinnorna talar, de brutna ryggarna, vi VET vad ett liv som kvinna faktist innebär.
spindeln
Ja, visst är det märkligt att vi, kvinnor i allmänhet, många gånger förenas i bitterhet, som om vi inte hade annan anledning att samlas och umgås. Män kan samlas och nätverka, hänga på herrklubbar etc men när kvinnor gör det får det en helt annan stämpel. Märkligt tycker jag.
Du kommer in på något där Spindel som jag reflekterat mycket kring på senare tid och kommer blogga om i längre fram, det här klubbandet för kvinnor med barn och gravida kvinnor. En gemenskap som ska uppstå och innesluta...
Gravid och mor är någonting man bara är, och är resten av sitt liv oavsett om man är en usel sån eller en underbar.. Men vem är DU?
Jag tror det är livsfarligt att låta sig bli mor och inget annat. För barnen som inte ser en individ bakom sin mammas ansikte - för omgivningen som ser en mamma och inget mer, människan bakom moderskapet är mer än kvinna och tjänarinna.. det är en individ, precis som pappan!
spindeln
Jag håller med dig. Jag tror det är livsviktigt att fortsätta bejaka sig själv, man får ta sig tid till det helt enkelt. Det är en långvarig investering. Jag har inga barn själv så det är väl lätt att ha åsikter om hur det kan tänkas vara antar jag. Men som sagt, ingen person kan visa en sida enbart.
Skicka en kommentar