Det finns en kvinna jag tycker är grymt underskattad och det är Carolina Gynning. Jag antar att mycket av det hon signalerar och vad media tar fasta på är ytlighet. Det glättiga, plastiga, überytliga, med lipgloss och sötslisk, iaf är det den bilden jag själv har fått många gånger. Men det finns något sagolikt vackert och spännande där under ytan bara man tar sig tiden att blicka bortom. Något allvarsamt och djupt. Jag minns när jag för rätt många år sedan i något sammanhang fick se bilder av hennes konst. Jag kommer ihåg att det chockade mig att jag tänkte "åh, fan, kan hon det?" och ja, det kan hon. Det kan hon verkligen. Jag rådiggar hennes målningar, kanske för att färgerna och uttrycket påminner så mycket om mig själv? Jag hoppas att det är för hennes konstnärsskap och som affärskvinna som vi främst blickar åt henne i framtiden.
Go Carolina!
