Kärlek

Källa: J.fine

Make peace, make love, make out

källa sedan länge glömd

Det finns så mycket som styr, rädslor inte minst

som gör att själen kniper och inte finner andrum

en väntan på en strimma ljus, ett lugn, en ro, något annat,

någon annan

som gör

det du inte gör

som om det behövs mod, en livboj, en flytväst

för att kunna utföra mot dig själv

mot någon annan

som om vi är oförmögna på egen hand

offer under oss själva

offer under alla andra

jag tror det inte

gör likafullt

alltid i mindre usträckning

men jag gör det likafullt

reagerar på rädslan

och agerar

istället för att kapitulera

så upptagna i oss själva

att vi missar den skräckslagna på andra sidan ögonen, öronen, bröstet

det heliga mellanrummet, är det heligt?

eller är det lite varigt

när det hettar till?

och kan man överhuvudtaget undvika att det varar när det hettar till

är det ens sunt att inte låta det hetta till

kan man vara logisk och rationell i sina känslor

är känslan logisk

är människan logisk

är kärleken logisk

är rädslan logisk

jag tror den bara är

att världen ibland bara är

både och

jag tror det enda som hjälper är en utsträckt hand

som en brandfilt över den låga som flammar vilt på egen hand

så varför är det så svårt börja

att vackla på ostadiga ben

vad är det värsta som kan hända

när man redan avvisar som det är

Jag syftar på kärleksrelationen och vilka rädslor den kan frambringa

men det kan ju vara vilket område som helst.

För när rädslan råder skriver vi alla liksom Strindberg dåraktiga försvarstal.

***

Ombyte förnöjer

Källa okänd

Jag flyttar omkring.

Ändrar om.

Tror mig ha hittat något jag kan trivas med.



La Luna

Det snöar i sidled.

Kapslar in.

Gömmer undan en stund till.

Jag gör likadant.

Gömmer undan en stund till

med kurslitteratur, te och tarotkort.

I brännaren bränns lime, inte inuti som på ytan...

Likt en vulkan, sval på utsidan men varm inunder.

Och i takt med att månen växer, avtar såret på näsan -

en slags tideräkning, om vad som komma skall.

För snart 32 år sedan föddes jag natten till dagen som nästan inte finns.

Det var en Fredag och månen så gott som full.

Jag vill gärna att det betyder nåt.

Vilket det ju också gör. För mig. För någon annan.

I handen leker bergskristaller, månstenar

och jag tänker att det finns en mörk sida.

En vi inte har sett,

a dark side of the moon.

Vad det nu innebär att se,

att veta,

att känna till.

Grönt är skönt

2 bananer

1 äpple

1 citron

5 dl avsvalnat grönt te

 En stor näve bladspenat

Några droppar kallpressad olja, ex linfröolja

1-2 tsk greens, ex Clear Greens, spirulina, nässelpulver

Mixa och njut

Håller sig upp till tre dagar i kylen

Queen of Emotions, Queen of Cups

Jag finner det ytterst märkligt att när vi pratar om kvinnor

och vår närhet till känslor så målas fortfarande bilden fram

av en hysterika

halvtokigt ylande till månen

som om vi fortfarande levde kvar på Jane Eyres tid

och inte alls i den moderna samtida

som om det fortfarande är ett ideal

att vara husets ängel

i direkt anslutning betonas vikten av att kontrollera jaget,

att hålla tillbaka och inte brusa upp mot omgivningen

som om allt vad kvinnors ilska är kan härledas till att vara

ett vuxet barn, till personlighet, PMS eller

projektion

det sägs om henne, den emotionella kvinnan, att hon är för rak,

för neurotisk, för stridslysten

för känslosam

för labil, för mycket men aldrig lagom

egentligen kanske det är hon som är den balanserande

kommunicerande

och omgivningen som är den med det riktiga problemet

Vem ska trösta Knyttet?

Genomförkyld. Igen. Någonstans under föreläsningen tog snörvlet överhanden. Och koncentrationen upphörde. "Materien tänker" - sa vi. Skrev Jacobson. Syftar för tillfället inte på mig. Men gör det ändå. Likafullt.

Där - sätter jag punkt. Låter allt handla om värme. Te. Hemmagjord bananglass. Och näsdukar.

Bilder från Brown dress with white dots