Andra sidan av myntet höst

Det kryper något på min skuldra. Jag kan skymta det när jag kisar över axeln. Något mörkt och klumpartat. Kletigt. Så det förslår. Det bär en stressklocka kring halsen, det känner jag minsann. I dess fotspår står PRESTATION skrivet. Min andra sida av myntet höst.

Finns så mycket att göra för att råda bot på det hela. Meditationer, avslappnigsövningar, yoga, visualiseringar, allt som har med tankekraft att göra. Effektivast för mig är definitivt att kombinera en ändring av beteende samt bota med skallran, she's such a killer.

Black Cat Charm Doll

För ett par dagar sedan fick jag ett tips om en länk som inspirerar mig till att göra min egen variant av den här dockan. Jag är väldigt förtjust i hoodoons "man tager vad man haver" tänk. Visserligen är just den här katten en Ju Ju docka hemmahörande inom voodoon, en docka som ska hålla det onda på avstånd. Intressant tycker jag att en svart katt symboliserar otur här i Skandinavien men inom hoodoo, voodoo samt andra delar av världen reprensenterar tur. Som häxa och kattälskare känns det som ett givet höstpyssel.

För den som är mer intresserad av hoodoo, Lucky Mojo.
För dockor, beställning och kanske inspiration, The Mystic Voodoo.

Appropå liv eller småbarnsliv

Tack vare helt underbart bra Hanna Hellquist, som jag för övrigt läste skriva och publicera med under gymnasiet, hittade jag till Lena Andersson superba ledare i lördagens DN.

Har man fått barn har man uppnått allt, tycks den allmäna uppfattningen vara. Då kan man sluta oroa sig över vad man vill göra med sitt liv, för helt plötsligt finns det något större att ägna tiden till. Om du inte vill ha barn är det okej så länge du är man, det är nästan så att du då förväntas ha den inställningen. Så att det kan dras lätt på smilbanden och sägas att så tycker alla, tills de väl är där. Är du kvinna är det inte godtagbart, eller jo, till en viss gräns. Man har bara inte mognat, man kommer dit - man måste komma dit. För annars måste det ju bero på en psykisk blockering. För det kan väl inte vara så, att det så självklart väljs bort?? Jag har många åsikter om det här. Och nej, jag är långt ifrån säker på att ett liv med barn är något för mig. Jag känner mig alldeles för självupptagen för att ens kunna leka med tanken. Kanske är jag bara just så insiktsfull om vad föräldralivet innebär som fler borde vara innan... Lena Anderssons krönika säger det så jäkla bra.

Häxkonsten

Mycket av min häxkonst det senaste året har handlat om läkning. Det har inte funnits så mycket energi till annat. Jag har inte alls varit så stark i kraften. Den har varit närvarande, högst påtaglig men inte alls som jag är van. Och jag tror det var nödvändigt så. Att ha en lång period i grottan. Jag arbetar och stärker inifrån, det finns bara positivt i det. Det börjar väckas en lust inom mig, ett behov av att koka samman, av att låta oljor stå och dra, av att skapa med nål och tråd. För mig är det nära förknippat med det tredje chakrat - viljan, styrkan. Och jag arbetar som bekant med kroppens chakran under en längre period. Och hösten är väll verkligen extra häxig. Det finns band jag vill utforska och jag vandrar vidare.

Ragtime seance

Tråkigt att det kostar pengar men en helt underbar idé och inspiration jag själv fastnat för... Ragtime. Kolla in.

Folkreveries

Mina kreativa fingar suktar ständigt efter att få stickas ned i pysseljorden. För den som inte redan upptäckt, folkreveries antingen för att bidra med alster själv, få inspiration eller bara titta på allt de vackra som andra har skapat. Lite exempelbilder ovan...

Och någon har flyttat

Det var en gång en sommar som blev kallare och kallare och övergick till höst. Dagarna var fortfarande lika varma och soliga men om nätterna klev kylan fram från buskarna och dansade sin vilddans genom landskapet. Om tidiga mornar syntes hennes pärlande svett krama grässtrån och blommande sommarblomster. Det fanns en kanin som lyckligt skuttade omkring men med de gulnande löven blev alltmer påmind om den hemska kylan som besökte vintern förra gången. Då hade de varit två men nu var den helt ensam. Kaninen åt mer och mer av det saftiga gräset och blev allt rundare och rundare. Och mer och mer ängslig över vad som väntade. Så en dag fick den se någon den inte sett på riktigt länge. En kvinna stod i andra änden av trädgården och ropade ett namn som spände an något djupt inom den. Hon hukade sig ner och höll ut armarna. Minnen den kapslat in for fram med rekordfart och den runda kaninen insåg att den inte alls var ensam, de var fortfarande två! Det var längesedan, så längesedan den hade låtit sig klappas och det var så härligt att äntligen vara tillbaka. Åren av ensamhet var över, det visste den. Och under åren hade kvinnan inte alls mått bra i själen. Hennes vildkvinna var urblåst hennes kropp av en man som visste hur att binda den. Det var hennes uppgift att lära sig ta tillbaka och läka. Och det hade hon gjort nu och hon var redo att samla upp botentalerna och sätta ner dem på en plats där hennes vildkvinna kunde löpa fritt, tillsammans med kaninen hon inte brytt sig om. Men det gjorde hon nu och inga vägar skulle få störa dess skuttande stigar.