Det är i skogen jag rör mig så fort jag gjort undan det som dagen kräver av mig. Tentan jag skriver på är nog vad jag skulle kalla för min största utmaning hitills. Det går trögt och oftast är det som att köra huvudet in i en trävägg. Mestadels av tiden är känslan inte så angenäm. Det är svårt men jag vet ju att det finns andra ingångar. Att väggen kommer förvandlas till en port som öppnar sig. Förhoppningsvis. Och banne mig, vad jag ska fira när den är avklarad. I skogen, på picnicfilt med redan inhandlad champagne och gula löv och svamp och korp. Men under tiden... Jag tänder ljus, smörjer med min olja, bränner, upprättar ett altare - vänder mig dit jag kan.
Mediterar.
Är i skogen.
Tar mina snabba långpromenader. Försöker slita blicken från marken och se i ögonhöjd. Varvar höga höjder med lägre samt dalsänkan. Alla fantastiska dofter som hör hösten till. Väta och förruttnelse, de mogna frukterna, svamparna, kyla. Alla färger, alla träd som sakta börjar spraka. En klyscha ja - men skogen är mitt tempel.
Tänker på Oden och de nio dygnen i Yggdrasil.
Räknar ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar