Att se med ögonen

Ursäkta det ihoptryckta inlägget. Jag gjorde så fina styckeindelningar men ibland lever bloggen sitt eget liv. Trilskas. Är inte snäll. Medgörlig... Igår hade jag en skön kväll för mig själv. Älskar de stunderna. Bakade scones med russin och av apelsinerna vi hade kvar hemma och som börjar bli lite tradiga nu gjorde jag en apelsinmarmelad. På så vis fick de komma till användning istället för att kickas bort. Hur mycket mat är det vi slänger per person och år? Jag kommer inte ihåg siffran men vet att det inte stämmer för vårt hushåll i alla fall. Det känns som ett hån för mammajorden, som ett hån för mormor- och farfargenerationen med alla sina tips och kreativa lösningar för att leva sparsamt men ändå rikt. Jag skulle verkligen känna mig fattig om jag inte förde det vidare. Om jag inte lärde mig av de innan mig. Jag är långt ifrån fullärd, det finns massor kvar att lära och upptäcka. Och det känns hoppfullt. Det var min första hemmagjorda apelsinmarmelad. Jag brukar göra sylter och mos, är inte så pigg på färdiga från affären med alla konstiga ämnen och tillsatser. Dessutom går det så fort och är mycket godare. Varm sylt/mos/marmelad slår det mesta. Tetanten och anglofilen i mig får multipla orgasmer. Så gissa om jag njöt stort igår! Det finns så många historier, från mig, från er, från andra. Så mycket som ligger och glittrar och glimmar bland buskar och vårblommor. Så mycket bland skuggorna. Så mycket som skymtar förbi i skymning och gryning. Så mycket som rör sig bakom ögonfransar hos Räv, Rådjur, Älgko.. Men jag ska inte berätta om det idag. Jag ska låta det vila i sitt musselskal. Låta det vibrera sina egna toner. Låta nyanserna mjukna till, färga världen till en annan nyans.