Det var aldrig tänkt som ett sommaruppehåll men jag inser att det är just precis vad det är. Och jag kan knappt fatta att Juli snart är över. Som förra månaden. Som Maj. Som hela det här året... Jag försöker bromsa mig. Gällande allt möjligt. Men det går ju sådär. Den har fått upp farten nu.
På skrivbordet ligger de vissna bladen och kärleksbrevet. En veckas längtan. Och där svänger det. Helt plötsligt känns tillvaron långsam. Njutbar. Fast på ett helt annat sätt.
måndag 25 juli 2011
onsdag 22 juni 2011
P.S
Jag läser inlägg från förra året vid samma tid. Och det förvånar mig att jag förvånas över hur likartade inläggen är. Jag var en torkande sjöjunfru och åkte ner till Vänern, återvände hem med en enorm skaparlust och omättlig aptit för just målandet und weither... Hur man kan glömma. Påminnas. Kretsloppet. Årshjulet. Sommarsolstånd och midsommartid. I full blom. Allt. Levande. Blommande. Fägring. Och i år har man redan kunnat plocka kantareller. Fast man är inte jag.
I won't back down
Det finns så många som kämpar. Kämpar mot ångest, olika slags rädslor, missbruk, rätten att vårdnaden av sina barn, sjukdomar, bättre självkänsla, rätten till sin hudfärg, sin sexualitet, att få ekonomin att gå ihop...
Det finns så mycket att säga, så mycket att skriva, om mod, om fel och brister i samhället, om att behöva strida och vara stark när man egentligen känner sig svag men ändå inte har något val - för vem skulle annars göra det åt en? Så mycket att säga om ensamhet, om att hitta gemenskap, att bli förenade, att kanske inse det som inträffade med perspektiv medförde något som föränadrade resten av livet på ett positivt sätt, om att övervinna, att förlora. Om att påverka med eller utan magi. Det finns så otroligt mycket att säga men inget av det är något jag kommer skriva om. Ingenting annat än att
de är vardagshjältar allihop. Och har du någon i din närhet, låt dem veta det. Är du en själv, tveka inte att säga det till dig själv. Sluta aldrig påminna och påminnas om allt det fantastiska som inträffar för att en röst gör sig hörd. Sammantaget är det underverk. Även om det kanske inte alltid känns så i stunden.
Jag sträcker stolt på ryggen, tacksam över att vara människa -med ljus och mörker och allt vad det innebär. Den här dagen är min och din.
Och nästa och nästa och nästa...
http://www.youtube.com/watch?v=nvlTJrNJ5lA
Det finns så mycket att säga, så mycket att skriva, om mod, om fel och brister i samhället, om att behöva strida och vara stark när man egentligen känner sig svag men ändå inte har något val - för vem skulle annars göra det åt en? Så mycket att säga om ensamhet, om att hitta gemenskap, att bli förenade, att kanske inse det som inträffade med perspektiv medförde något som föränadrade resten av livet på ett positivt sätt, om att övervinna, att förlora. Om att påverka med eller utan magi. Det finns så otroligt mycket att säga men inget av det är något jag kommer skriva om. Ingenting annat än att
de är vardagshjältar allihop. Och har du någon i din närhet, låt dem veta det. Är du en själv, tveka inte att säga det till dig själv. Sluta aldrig påminna och påminnas om allt det fantastiska som inträffar för att en röst gör sig hörd. Sammantaget är det underverk. Även om det kanske inte alltid känns så i stunden.
Jag sträcker stolt på ryggen, tacksam över att vara människa -med ljus och mörker och allt vad det innebär. Den här dagen är min och din.
Och nästa och nästa och nästa...
http://www.youtube.com/watch?v=nvlTJrNJ5lA
måndag 13 juni 2011
Bort och tillbaka men mest här
Jag verkar på så många håll men kanske främst i vattnet. Vi har haft 35 grader inomhus förra veckan, fönstren står öppna, markiserna är neddragna och fläkten går. Någonstans går åskan men nästan aldrig här. Det är som i en kittel, omhuldad av bergssidor. Det kokar och frustar, skapas det ena efter det andra. Från köket når de magiska ångorna, från målarduken och skrivhäftet det samma.
Jag vände ner till Vänern, för att jag behövde det. Som en torkad sjöjungfru var jag. Jag drack ljuset, vattnet, dofterna. Absorberade likt en tvättsvamp. Jag kan doften av varm vass, av blöt och uppfrätt, virvlande isig vind med fukt i håret, av sand och barkflagor, av sten, av vatten. Av mitt hjärta. Vågorna stod som kaskader kring klipporna, angenämnt var det, behagligt men kanske inte så lugnt och stilla. Så nära ett hav det kan komma. Långt ut på land stod jag, så nära skärgården man kan komma utan båt. Jag såg "min" ö, såg alla badöar, fikaholmar, övernattningsvikar - såg genom öar, såg genom näten. När regnet öste och vindarna stormade, badade jag. Iskallt var det men jag brann av hetta. Så rituellt det kan bli och blåsten torkade mig.
Förra veckan reste jag västerut på den kanske absolut varmaste dagen. Solröken låg tät över Frykenvattnet, molnen hopade sig över Sunne, över nejden, över Hagforstrakten och alla andra trakter. Rutorna var nervevade och jag kände alla söta dofter, jag kände hettan. Och det var - är så vackert att det tåras. Värmland är precis så vackert, precis så mytomspunnet och fullt av sagor. Magin är ständigt närvarande, väsendena ständigt bakom ögonvrån. Alla gårdarna jag passerade, alla djuren....
Och hem vände jag bara för en kort sekund, lämnade av kalender och styrelseuppdrag, hämtade väskorna och begav mig vidare till Dalarna i den sena kvällen. Dimman låg tät, blandskogen gav vika för granskogen, för tallskogen. Tjäder, Älg och Hare mer än västerut (fast kanske inte alls). Så fina dagar jag njuter bortom datorn. Styr mitt skepp, smyckar det med min stickning av livet.
Jag vände ner till Vänern, för att jag behövde det. Som en torkad sjöjungfru var jag. Jag drack ljuset, vattnet, dofterna. Absorberade likt en tvättsvamp. Jag kan doften av varm vass, av blöt och uppfrätt, virvlande isig vind med fukt i håret, av sand och barkflagor, av sten, av vatten. Av mitt hjärta. Vågorna stod som kaskader kring klipporna, angenämnt var det, behagligt men kanske inte så lugnt och stilla. Så nära ett hav det kan komma. Långt ut på land stod jag, så nära skärgården man kan komma utan båt. Jag såg "min" ö, såg alla badöar, fikaholmar, övernattningsvikar - såg genom öar, såg genom näten. När regnet öste och vindarna stormade, badade jag. Iskallt var det men jag brann av hetta. Så rituellt det kan bli och blåsten torkade mig.
Förra veckan reste jag västerut på den kanske absolut varmaste dagen. Solröken låg tät över Frykenvattnet, molnen hopade sig över Sunne, över nejden, över Hagforstrakten och alla andra trakter. Rutorna var nervevade och jag kände alla söta dofter, jag kände hettan. Och det var - är så vackert att det tåras. Värmland är precis så vackert, precis så mytomspunnet och fullt av sagor. Magin är ständigt närvarande, väsendena ständigt bakom ögonvrån. Alla gårdarna jag passerade, alla djuren....
Och hem vände jag bara för en kort sekund, lämnade av kalender och styrelseuppdrag, hämtade väskorna och begav mig vidare till Dalarna i den sena kvällen. Dimman låg tät, blandskogen gav vika för granskogen, för tallskogen. Tjäder, Älg och Hare mer än västerut (fast kanske inte alls). Så fina dagar jag njuter bortom datorn. Styr mitt skepp, smyckar det med min stickning av livet.
torsdag 26 maj 2011
Smågodis
Utan musik dör jag. Det finns väl ingenting som kan påverka sinnesstämningar så starkt som just musik? Jag gillar de flesta genrer men är ingen allätare för det, tvärtom, jag tycker att jag är riktigt kräsen men vem tycker inte det gällande sin musiksmak.. Vad jag lyssnar på är nästan uteslutande beroende av vilket humör jag är på. Och sedan finns det sådant som fungerar nästan jämt. Likt ett passionerat kärleksförhållande...
Delar med mig ett litet axplock ur låtlistan jag lyssnar på för tillfället. För sådan är jag, byggare av låtlistor som jag sedan lyssnar konstant på i veckor.
Kanske den bästa just nu http://www.youtube.com/watch?v=32udqal_lyQ
"Summer Wine" http://www.youtube.com/watch?v=Ib_eW9VSUwM
Såå bra http://www.youtube.com/watch?v=iYLQXz0D9LU&feature=fvwrel
Delar med mig ett litet axplock ur låtlistan jag lyssnar på för tillfället. För sådan är jag, byggare av låtlistor som jag sedan lyssnar konstant på i veckor.
Kanske den bästa just nu http://www.youtube.com/watch?v=32udqal_lyQ
"Summer Wine" http://www.youtube.com/watch?v=Ib_eW9VSUwM
Såå bra http://www.youtube.com/watch?v=iYLQXz0D9LU&feature=fvwrel
måndag 23 maj 2011
Skuggrike
Likt en vagabond, vägstrykare och turist rör jag mig från ett rike till ett annat. Letar på kartan, smeker med fingret. Bland sånt som växer och frodas genom regn och solsken framträder skuggorna. Små och meterhöga. Där ligger jag likt en vildkatt och skådar med halvt slutna ögon. Jag ser bortom mina ögon, hör bortom mina öron.
Utforskar.
Ligger stilla.
Jag syns inte alls, såvida man inte avsiktligt söker mig. Kanske träder jag fram till skymningen. Kanske träder jag längre in.
I mörkret.
Utforskar.
Ligger stilla.
Jag syns inte alls, såvida man inte avsiktligt söker mig. Kanske träder jag fram till skymningen. Kanske träder jag längre in.
I mörkret.
tisdag 10 maj 2011
I Växtrike
Jag väntade så länge på att våren skulle komma och björkarna att slå ut. Jag hade planerat att samla in blad som musöron men se det blev det inget med. Jag hade koll på knopparna och inom loppet av två dygnet fullkomligt exploderade det grönskande och blev till en handflatas storlek nu är de mer som elefantöron. Givetvis överdriver jag men det var fantastiskt att se hur omgivningen förvandlades till Arizona. Förhoppningsvis finns det ändå någon sent utvecklad björk inne i skogen som jag kan sätta min tilltro till.
Mitt löpspår ligger bland tallskog. Jag fullkomligt älskar doften av varm och uppvärmd tallskog. Vanlig talldoft kommer inte i närheten. För mig är den starkt förknippad med fina sandstränder. Tanken letar sig tillbaka till fikakorgar, filtar, badringar och allt annat som hörde till när man var liten, lite senare i form av kanske den godaste mjukglassen tillsammans med den vackraste stranden på södra sidan av Bornholm och ja, alla andra sköna strandminnen. Jag skulle gärna vilja ha den som doftljus om vintern. Snacka om aromaterapi!
Och det är väl det här det mesta kretsar kring just nu, växtkraft av olika slag. Näringen jag gav, skiten jag gödslade med, visar nu effekten av det. Krukorna som byts ut, skotten som planterats ned, grenarna som burits bort, själen som expanderar, färgen som torkar, garnet som stickats, påsarna som det har lästs över, ljusen som brinner.
På skrivbordet har jag två gamla fjärilar i metall ståendes. En gåva från sambon när det stod klart att våren definitivt var här och tranorna och blommorna och porlandet var tecknen. De är riktigt gamla och mönstret som hos en Monark är näst intill bortskavt på den ena och helt och hållet på den andra. På den har jag placerat en svart liten magnet i form av en dödskalle. Det blir så vackert tillsammans - en Monark och en Dödskallefjäril. Är det inte just så ens persona är?
Jag gnider in mitt skinn med allehanda örter och oljor, förbereder att kunna komma i de stora skorna.
Mitt löpspår ligger bland tallskog. Jag fullkomligt älskar doften av varm och uppvärmd tallskog. Vanlig talldoft kommer inte i närheten. För mig är den starkt förknippad med fina sandstränder. Tanken letar sig tillbaka till fikakorgar, filtar, badringar och allt annat som hörde till när man var liten, lite senare i form av kanske den godaste mjukglassen tillsammans med den vackraste stranden på södra sidan av Bornholm och ja, alla andra sköna strandminnen. Jag skulle gärna vilja ha den som doftljus om vintern. Snacka om aromaterapi!
Och det är väl det här det mesta kretsar kring just nu, växtkraft av olika slag. Näringen jag gav, skiten jag gödslade med, visar nu effekten av det. Krukorna som byts ut, skotten som planterats ned, grenarna som burits bort, själen som expanderar, färgen som torkar, garnet som stickats, påsarna som det har lästs över, ljusen som brinner.
På skrivbordet har jag två gamla fjärilar i metall ståendes. En gåva från sambon när det stod klart att våren definitivt var här och tranorna och blommorna och porlandet var tecknen. De är riktigt gamla och mönstret som hos en Monark är näst intill bortskavt på den ena och helt och hållet på den andra. På den har jag placerat en svart liten magnet i form av en dödskalle. Det blir så vackert tillsammans - en Monark och en Dödskallefjäril. Är det inte just så ens persona är?
Jag gnider in mitt skinn med allehanda örter och oljor, förbereder att kunna komma i de stora skorna.