50 shades of grey

 

 

 

 

 

Ibland ett slags vemod trots att allt,

egentligen är rätt bra.

Något jag än inte kan identifiera.

Många faktorer eller ren trötthet?

Ibland har jag inte svaren.

Som om jag nu skulle behöva.

Så jag kommer hem.

Tar promenaden i dagsmejan.

Handlar gott till kvällen.

Byter vatten i vasen.

Drar dammsugaren.

Lägger masken, tar skrubben, badet.

Njuter på alla sätt möjliga -

men med nyanser av grått i mina fjäll.

Samma fjäll som skimrar färgstarkt andra dagar.

Stranden förändras varje dag,

det finns en förtröstan i det.

Att det som var spår så enkelt sköljs bort.

Att det som var flackt blir brant och vice versa.

Det som lever i havet vet.

Intuitivt.

Jag antar att vi fungerar likadant.

Blir flacka och branta, gråa och färgade

likt i ett vågslags dans

och med varje möjlighet till förändring.

Bara är.

Utan all annan kännedom.

 

 

Körkarl och körkvinna

 

 

 

 

 

Ibland ramlar det gamla över.

River hål i det nya floret.

Jag kanske inte direkt tillåter stora hål numera.

Och så värst mycket till tunt flor är det väl inte heller.

Men ändå.

River eller lättklöser gör det likafullt.

Det där något eller någon från förr.

Egentligen är det väl mer jag.

Vem jag tillåter mig att bli..

Men ändå..

Likafullt...

Jag frågar mig vad det handlar om

och reder i trådarna.

Sedan blickar jag mot de gladare trådarna.

Värmer te.

Och

?

Fortsätter dagen.

Gladare, starkare och mer balanserad.

Handlar återigen om,

vem jag tillåter mig att bli. Vara.

Vad jag inkluderar och exkluderar.

Tarotkortet Lustan.

Att rida eller ridas.

Av sig själv eller andra.

Jag ser hästar överallt.

Inklusive i rotrevan på väg hit där jag nu befinner mig.

Blir lätt så när man uppmärksammar...

!

Vill ge en blomma.

Till alla som kämpar med sina egna hästar,

mer eller mindre inridna.

 

 

Picture: long forgotten, please remind me if u know

 

Min tolkning av ödmjukhet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är en slags mellantid,

i allt det nya.

Saker och ting har verkligen begravts.

Vissa består, men sånt bekommer mig inte längre.

Och jag antar att det med innebär någon slags död

- av det gamla, hur det bekom...

Jag skannar av, söker.

Söker efter nya jaktmarker - så att säga.

En metafor för så mycket.

Samtidigt som vanligt svårt att upprätta,

att låta strukturer bli rutiner.

Jag njuter tekopparna under tiden.

Dricker, smuttar, låter dra.

Lapar sol likt en katta.

Trampar tassen, låter morgondagen

komma imorgon.

 

 

 

 

Somewhere in between

 

 

 

Agua de Jamaica

 

 

 

 

 

I Mexico var det oerhört populärt med agua de Jamaica.

För en snabbvariant:

Koka och kyl hibiscuste väl.

Servera med massor av is.

Söta eventuellt med agave eller honung.

 

 

 

 

Pics Daughter of the sun

Valentine's Day

 

 

 

 

 

Alla hjärtans dag.

Idag bjuder jag på den fräscha drinken jag drack,

för några dygn sedan.

Blanda följande frukter eller juicer:

apelsin

ananas

kokosvatten

kylt mintte

gärna lite agave eller honung

Gör alla hjärtan gott!

 

 

 

Google + Daughter of the sun

From Mexico with love

 

 

Hemkommen.

Hem till kyla och gnistrande snöpalats,

i granars, tallars och rävars rike.

Hem.

Från.

Silkesvita stränder, turkost hav och mångfärgade husfasader.

Från fruktvatten, blommor och havssköldpaddor.

Hemkommen.

Bortkommen.

Lugnad, mättad. Harmonisk.

Fortfarande innesluten.

Ändock utkommen.

Densamma fast nykläckt.

Någon dag gammal men med en tusenårig själ.

 

Google + Spell