Det är en slags mellantid,
i allt det nya.
Saker och ting har verkligen begravts.
Vissa består, men sånt bekommer mig inte längre.
Och jag antar att det med innebär någon slags död
- av det gamla, hur det bekom...
Jag skannar av, söker.
Söker efter nya jaktmarker - så att säga.
En metafor för så mycket.
Samtidigt som vanligt svårt att upprätta,
att låta strukturer bli rutiner.
Jag njuter tekopparna under tiden.
Dricker, smuttar, låter dra.
Lapar sol likt en katta.
Trampar tassen, låter morgondagen
komma imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar