Yoga

 

 

 

 

 

 

 

För ganska så exakt 1 år sedan

återfann jag yogan.

Som 17-åring fann jag en dammig gammal bok på biblioteket

där en kvinna i långt hår och mittbena

iklädd body visade kobran

och fullt av andra positioner.

Utan att ha minsta kännedom om

hur de skulle utföras och hängde samman

praktiserade jag

näst intill varje dag.

 

 

Ett par år senare.

Fann jag Läraren på gymmet.

Jag inser såhär i efterhand

vad o e r h ö r t tacksam jag kan vara

över att ha fått en sådan täckande grund.

Men jag förstod redan då,

sög åt mig.

Reflekterade.

Och begrep vad mycket min person

behöver det där lugnet och fokuset.

 

 

Så jag yogade på.

Högst rutinerat och sporadiskt.

I åratal.

Tills inte alls.

Och tills.

Kroppen i läkande process,

själv hittade tillbaka.

Och när jag själv reflekterade över det

var det redan en vana.

 

 

Med våren 2014 följde läkning från operation

och en tid av inte kunna träna alls.

Så småningom fanns den där igen.

Och jag vet nu,

att den aldrig mer kommer försvinna.

Att yogan är livsnödvändig i mitt liv,

en av mitt livs alla kärlekar.

 

 

Sedan sensommaren så gott som varje dag.

Och jag märker vad det gör med min kropp,

min spänst, min förmåga att fokusera,

att stänga av och utesluta.

Hur det stärker mig,

både fysiskt och psykiskt.

Öppnar och stänger drömögat.

Får mig i balans där jag trodde att obalans inte rådde.

Hjälper mig att prioritera mig själv.

Nästan allt

är yogans förtjänst.

Får mitt stundtals röriga sinne att stillas

och otåligt att bli tålmodigt,

tänka små steg i taget.

 

 

Yogar mig ur värk.

Jag har stundtals svårt genom åren

att förlika mig med kronisk värk

som endometrios är

men yogan hjälper.

Och jag inser hur många positioner

som hört mitt dagliga liv till

genom hela livet och upphört

och som jag nu glatt återkommer till.

Läser böcker och träder in i

dess värld än mer.

 

 

Måndagmornarna i arla timma.

Inget gym väntar mig då.

Istället yogamattan.

Citronvattnet och ljuslyktan.

Vilken underbar start på veckan och rutin

har det inte blivit??!

 

 

Och det berör så klart livet och vardagen i stort.

Mjukhet och styrka.

Hur har Du det med det i ditt liv?

I allt Du tänker och företar dig?

Tänk på att både och behövs,

samtidigt.

 

*