Bland önskefrön

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Blötmark och packsnö

 

Healing Lotus Aromatherapy

 

 

Underbara, underbara fredag!

Sådan vår det är i luften!

Har knappt hunnit med att vara ute och njuta de senaste dagarna.

Har dock tagit en promenad i skogen varje kväll.

Förtjusats och förundrats.

Över hur så mycket som händer bara på ett dygn.

Fortfarande drivor av snö till skogs men igår,

 alldeles bar blötmark i backen.

På vissa håll doften av varm tall.

Kanske den allra bästa av dofter.

 

Allt det här som så bekant kommer fram,

när det där andra bestämmer sig för att smälta undan.

Skräp redo att slängas.

Sånt man inte riktigt vet vad det är ännu.

Samt en och annan skatt.

 

Min inre vår är nog rätt synkad med den yttre.

Så mycket jag fortfarande inte vad det är.

Som ännu inte töat fram tillräckligt för att ta beslut om.

Jag får vänta och se.

Bida tid.

 

*



Glädje

 

 

Crush Cul de Sac

 

 

Oh my.

Det var planerat ett annat inlägg idag

men det finns ord jag behöver säga

som var rätt längesen sist.

Som bloggare blir jag ibland nyfiken på

vad det är som gör att vissa dagar är mer besökta än andra.

Är det mina ord?

En tillfällighet?

Andra faktorer?

 

Den här bloggen har stadigt ökat men har ändå ett visst snitt.

Vad det är som gjorde att det rasslade till med skyhögt rekord igår,

har jag således inte en tjusning om

men jag blir sjujäkla glad och tacksam.

Tacksam för att med eller utan rekord är ni många som hittat hit.

Som återkommande och på regelbunden basis läser.

Och antagligen gillert'. ;)

 

Och det är till alla er jag vill rikta mitt tack.

Ge en virtuell blomma.

Ni är vedträn på min eld.

Utan alla er skulle det inte vara mycket till blogg.

Tack alla gulliga ni!

Ni är alla underbara!

 

/Rosenklo

 

*

 

Det som är viktigt

Crush Cul de Sac

 

 

Ibland kan den tyckas bortglömd,

upptar inte på något vis mina tankar.

Ingen längtan, inget brådskande behov av att…

som om jag under dygnets vakna timmar

överhuvudtaget inte kände till.

 

Annorlunda är det om natten

något måste av det undermedvetnas tassar

bearbetas och trampas, få magin att verka.

För att senare få mig att dagtid känna ett uns av behov.

 

Något som minner, ett behov av en stig, nycklar som växer i handen

och som om tiden stått stilla letar jag mig åter bort mot gränsen.

Fötterna hittar av sig själva stigen bortom vildrossnåret.

Det bekanta knastrandet.

De hängande träden.

Bron.

Stugan.

Ingen längtan, kommer och går som jag vill.

 

*



Tillägg

 

 

 

 

Ibland blir det inte som planerat.

Då får man fixa till det.

Tanken var ett boktips i föregående inlägg.

Det glömdes bort och kommer istället här.

Om man som jag för tillfället tilltalas av trädgårdssymbolik,

rekomdenderar jag The Faithful Gardener av Clarissa Pinkloa Estés.

Författaren till Kvinnor som slår följe med vargarna.

Som så mycket annat av henne - mycket läsbart.

Om man gillar sagokonceptet vill säga.

Om att bränna, lämna plats och nära.

Bland annat.

 

*

Det här med att veta vad som är bäst för en själv.

 

 

daughter of the sun pinterest

 

 

För längesedan skrev jag att jag inte visste,

huruvida jag skulle avsluta min utbildning eller inte.

Men jag följde rådet. Reste mig upp.

Och följde mitt hjärta.

Jag tvann, ångestfylldes och växte.

Jag har mottagit applåder på scen med "min" klass.

Har några rester kvar.

Och känner mig såväl klar som långt ifrån klar på samma gång.

Visa dagar känns framtiden greppande nära,

andra...låt säga inte lika, ljusa.

Nåväl. Så är livet.

 

Jag kan dock uppleva att det är nog med önskefrön.

Jag har en hel fröpåse av dem.

Det säger i princip ingenting.

Tills de är i jord - groddande och spirande - är de ingenting annat

än just frön.

 

Och det är det jag kommer fokusera på

vid aktuell månfas.

Vandra ner i mörkerlagren.

Långt ner under jord.

Synliggöra rotsystem.

Ge det form.

Bli kvitt.

Och när månen senare växer ånyo,

en tidig morgon i början av veckan så mina frön.

Plantera i jord.

Ge näring, vatten, omtanke.

 

Givetvis kan man göra det på fler sätt.

Men.

Vad kan passa bättre i sprittande vårtider?

 

En gång var tanken en döds- och livsdocka.

Principen den samma.

Dödsdockan gavs form.

Mörk, eländig och förskräcklig begravdes hon.

Men någon Liv gavs aldrig form.

Material och symbolik ligger fortfarande i en ask.

Mer hände inte då.

Jag tror det har passerat nog med månvarv,

för att fortsätta ligga stilla.

 

Den som vill skörda gott

har fullt upp.

 

*

 



Jag har hört isen sjunga

 

 

maybe daughter of the sun

 

 

Sol från tidig morgon och brungröna oaser i snön,

som små juveler av vår.

Hört isen sjunga.

Sett blommande krokusar.

Enbart det är värt att fira stort.

 

Dags att skifta mönster i väven.

Ännu oklart till vilket.

 

Ställer upp på vid gavel.

Låter vinden svepa fram bäst hon vill.

Damma av varje hörn. Lämna kvar doft av citron.

Vackra vingar vakna.

 

*