Vad jag fann

 

 

 

 

Jag värmer chaite på spisen.

Mandelmjölk, vitt chaite och råsocker. Pudrat ovanpå.

Jag gör det som en slags kvällsritual.

Jag gör det för värme.

För lugn.

För var klunk, samma längtan.

Klunk efter klunk av outtalat.

 

Jag vandrar skogsslingan.

Återkommande samma nedlagda elljusspår.

År efter år.

Vecka efter vecka.

Skogsmaskinernas avverkning,

blev märkligt nog inte så katastrofal. Trots allt.

Jag  kan  vänja  mig  -  t.o.m.  gilla.

Gick bokstavligt talat på ett korphuvud.

Lät det vila stilla.

Och fann ett nytt i träbiten längre fram.

 

Du korpskog, hur väl kröp du inte in under skinnet på mig.

Hur väl fann jag inte hem i dina marker.

Hur jag svalkar mig i ditt mörker om kvällarna,

när jag dricker drömmen i öppet öga.

 

*