The Yule Tree Tarot Spread

 

 

Hittade den här läggningen hos Tarotize förra vintern.

Tänkte göra den igen under dagarna.

 

***

 

 

Som sot är himlen.

Ljuset som aldrig riktar når fram.

Förmå ramla över kanten.

Och jag låter inte stjärnorna slockna idag,

håller dem högt.

Skrubbar.

Lägger korten.

Reser till skogen, vattnet, klippan.

Gör vad jag har längtat, förberett.

Bränner, eldar.

Ljuset och mörkret.

Sol och måne.

Firar i tiden av firande.

 

 

 



När mörkret smeker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Söker ...

 

 

De glittrar fram som ett ljusflöde.

bilarna

bakom och framför

allt det där vi ställer fram.

Exponerar.

Väller fram som smalfilm,

faller till golvet.

Och ansikten som hastigt vänder sig om.

En tiondel av tiden.

Uppmätt mellan fingrar.

Söker av.

Hejdade aldrig orden när de frös till is ånyo.

Winter Wonderland -

och allt tycks gå förbi.

Letar de inledande orden bland dagens skrymslen.

Alldeles lagom til kvällen

och ingenting av vikt därmellan.

 

 



Följa spår

 

 

Mörkret en opolerad glaskupa.

Kapslar in.

Och det som lever och verkar här

bearbetas.

Vandrar tanken till trähus i skogen,

eremitstigen inom till bekanta platsen,

uppvuxen urskog, mossa grenar, frodighet.

Levande och dött i samverkan.

Vandrar tanken till DIY projekt,

stickningar, sjalar, filtar, spetsar,

allt som seendehanden skapar.

Färg och det färglösa.

Klo, fjäder och ben.

Rökelsekol och annan hamn.

Drömögat.

Seögat.

Hörörat.

Slipade sinnen och perception.

Allt det jag ser, upplever, känner och förnimmer -

omskapas.

Vävs samman.

En annan sorts pläd - existerar så många.

Gör det inte!?

Kråkfåglarna pekar ut riktningen.

Snart men inte än,

följer jag dem.

 

 

 



After the fire

 

 

 

 

Och när det varma heta drog bort,

stod jag kvar.

Likt en stenstod solid.

Något bränd av lågor,

något avskavd i hörnen

men oförskämt besparad.

Det är etappmål nu.

Champagne till kvällen.

Som att dricka stjärnor.

Ja, jag ska skuka hela universum i mitt gap.

 

 

 

 

 



Till det snötäckta längtar jag.

 

Jag rör mig inte ute om dagarna.

Verkar inomhus.

Om morgonen.

Om kvällen.

Mörkt när jag går.

Mörkt när jag kommer.

Hem. Hemifrån.

Men inom,

känner jag mig långt från hem.

Hem som i jag.

Plnaerar för det enkla i tillvaron.

Det som för mig är lyx.

Långa skogspromenader.

Som en klyscha ur en kontaktannons.

Att få tanka bland granris och tall.

Släppa.

Fylla på med syre.

Fan vad jag längtar.

Vintertystnad och skogssus -

kanske de vackraste tystnaderna.

Den ena total, den andra av liv.

Under tiden duschar jag mig till ro.

Skrubb på gran och tall,

olja på gran och tall.

Som att älska med skogen.

Bli ett. Bli ren.

Renad.

Stärkt.

Så överlever jag dagarna, nätterna - några dygn till.