Ray Manzarek

Google

Så har Ray Manzarek avlidit.

Och jag kan inte undgå att bli lite nedstämd.

Det karaktäristiska soundet.

Oh my, oh my. 

Mitt första möte med The Doors.

Jag var 4 år och pappa skulle göra ett blandband till mig

med musik jag förväntades tycka om

men egentligen funderade över om något barn egentligen tyckte om.

Nej, de gjorde nog inte det.

Psykotiska barnskivor, 

ah hur underbart var det inte upptäcka musiken bortom dem?

Det letades bland band, valdes ut ett att spela över.

Men det blev bara en sida.

På andra sidan var lite Janis Joplin.  Mer The Doors.

Och jag dog musikdöden.

Och återuppstod som en rikare människa.

Pappa hade råkat spela över ett gammalt favoritband,

hade en diskret tår i ögat.

Han började droppa band och artister.

Min skola började där och då.

Kärleken till Doors uppstod,

mitt livs längsta kärlekshistoria.

Idag tänder jag ett ljus, sådär lagomt tonårsaktigt. 

"Before I sink into the big sleep,

I want to hear, I want to hear

the scream of the butterfly".

*