Från spor till grodd, till tvåblading till spirande bönstjälk upp i himlen.

Crush Cul de Sac

Förra veckan träning i underställ, mössa och vantar.

Nu. Behövs det inte alls.

När hon kommer, kommer hon med besked.

Och det är alldeles, alldeles underbart.

Fönster öppna dygnet runt.

Fågelkvitter motsvarande en regnskog.

Just det där älskar jag, 

när den svenska skogen för ett par veckor blir till en regnskog i ljudupplevelse.

Äntligen doften av varm tallbark - såå aromatisk!

Likt snabbspolade naturfilmer ser man växtligheten växa.

Från spor till grodd, till tvåblading till spirande bönstjälk upp i himlen

på noll och en minut. Typ.

På ett ungefär.

På en dag blev gräsmattorna gröna.

Träden knoppade.

Och under köksfönstret sväller syrenknopparna till ett mindre hav.

Jag tränar mig endorfinhög.

Njuter apelsintvålen. Njuter apelsinteet.

Små teman i vardagen.

Har inte reklamerat vinterjackan än.

Trots alla yttre förseningar är jag ännu senare.

Med rätt mycket.

Och jag kan inte skylla på sen pubertet direkt.

I fas och ur fas. 

Lugn och rastlös.

Harmonisk och otillfredställd.

Med ena ögat riktat på närjorden och det andra på horisonten.

Och tros att jag rör mig framåt, ändå känslan av att stå fullkomligt

helt still.

Svårt för att släppa kontroll.

Svårt för att släppa bromsen.

Svårt för att släppa gasen i andra sammanhang.

Gah!

Tyder tecknen. De är ju inte direkt diskreta.

Förstår precis vad jag behöver göra.

*