Grönt är skönt

2 bananer

1 äpple

1 citron

5 dl avsvalnat grönt te

 En stor näve bladspenat

Några droppar kallpressad olja, ex linfröolja

1-2 tsk greens, ex Clear Greens, spirulina, nässelpulver

Mixa och njut

Håller sig upp till tre dagar i kylen

Queen of Emotions, Queen of Cups

Jag finner det ytterst märkligt att när vi pratar om kvinnor

och vår närhet till känslor så målas fortfarande bilden fram

av en hysterika

halvtokigt ylande till månen

som om vi fortfarande levde kvar på Jane Eyres tid

och inte alls i den moderna samtida

som om det fortfarande är ett ideal

att vara husets ängel

i direkt anslutning betonas vikten av att kontrollera jaget,

att hålla tillbaka och inte brusa upp mot omgivningen

som om allt vad kvinnors ilska är kan härledas till att vara

ett vuxet barn, till personlighet, PMS eller

projektion

det sägs om henne, den emotionella kvinnan, att hon är för rak,

för neurotisk, för stridslysten

för känslosam

för labil, för mycket men aldrig lagom

egentligen kanske det är hon som är den balanserande

kommunicerande

och omgivningen som är den med det riktiga problemet

Vem ska trösta Knyttet?

Genomförkyld. Igen. Någonstans under föreläsningen tog snörvlet överhanden. Och koncentrationen upphörde. "Materien tänker" - sa vi. Skrev Jacobson. Syftar för tillfället inte på mig. Men gör det ändå. Likafullt.

Där - sätter jag punkt. Låter allt handla om värme. Te. Hemmagjord bananglass. Och näsdukar.

Bilder från Brown dress with white dots

Varghamn

If God is a Dog

From Becoming Light

If God is a dog drowsing,

contemplating

the quintessential dogginess

of the universe, of the whole

canine race, why are we

uneasy?

No dog I know

would hurl thunderbolts,

or plant plague germs,

or shower us with darts

of pox or gonococci.

No. He lies on his back

awaiting

the cosmic belly rub.

He wags his tail signifying

universal love.

He frolics and cavorts

because he has just

taken a galactic shit

& found it good.

All dogs are blessed;

they live in the now.

But God is all too human.

Somehow we have spelled his name

wrong, got it backward,

aroused his growl.

God drowses

like a lazy old man

bored

with our false

alarms.

© Erica Mann Jong

The Lovers

Varg, Varg, Varg

Ulv, Ulv, Ulv

Moon, Moon, Moon

I natten ylatjut

bland rådjursråm och rimfrostdån

Tungan som slickar blod

från det ännu knappt döda

från det ännu knappt födda

Du varg, du varg

Du ulv, du ulv

bland dina nejder dansar jag

Blod, död och lite liv

Blod.

Vilket är ditt förhållande till det?

Till det passionerade scharlakansröda?

Till det mörkröda, klumpade stelnande?

Till det som droppar ur kvinnans livmoder?

Till det som kniven dricker?

Till det du får på dina händer

i skogen, vid vattnet, vid kyldisken

eller aldrig någonsin.

Hur förhåller du dig?

Till det döende?

Till det som dött är?

Till det som förruttnar?

Stinker, sväller, kryper.

Till det likstela violetta, blåa, vita, svarta.

Till det överkörda platta.

Slamsade.

Till det sötluktande kvälmiga?

Till det tickande hjärta som väntar.

Som en zombie i utkanterna.

Av städerna, byarna, länderna.

Ålderdomshemmen. Barnsjukhusen.

Canceravdelningarna.

Hur.

Förhåller du dig?

På Grönland siade man om vädret i fiskögon. Lät dem leka i handen likt spelkulor.

Det hela var tämligen logiskt. När de torkade visste man, liksom när de blev geléartade igen.

Luftfuktigheten berättade. Talte om.

Till Sedna i djupet sändes anderesare.

För att reda hårtestarna. För att blidka.

Få klarade av det.

Få. Återvände.

På andra platser reser man i fågelhamn.

Med trumljud. Med skallra. Med sång.

Reste man. Reste kvinna.

För att det krävdes. För att man inte hade annat råd.

En gammal sjöman jag känner sprang en gång i skräck över fälten på Haiti. Han visste inte om det var voudouprästen och sällskapet i natten som skrämde honom mest eller om det var vad som kunde lura i det midjehöga gräset - giftormar och tarantellor.

Han kan inte ha förstått vad det hela handlar om.

Historien är full av feltolkningar. Gudar och gudinnor som tillskrivs råare och mörkare egenskaper än vad de ansågs. Och ibland faktiskt just tvärtom. Inte alls så ljusa, vänliga, pålitliga som vi vill tillskriva dem.

Allt vill dig inte väl.

Det finns det som vill sluka dig.

Riva dig.

Förvirra dig. Irra bort dig.

Det finns kunskap att hämta. Få klarar av det. Få återvänder.

Utan något som helst beskydd.

Hur förhåller du dig?

Vad ger du för offer?

När 8 oxar är mer, än vad du kan frambringa?

Som en rootdoctor uttryckte det en sommarkväll.

Hur mycket liv har du i ditt liv?

Hur.

förhåller du dig?

Hur håller du dig levande?

Hur.

?

Medan giftet verkar

Jag gick och blev förkyld. Genomtäppt. Jag blev uppriktigt förvånad. Jag?! Som aldrig blir sjuk och vars all vakna tid i princip kretsar kring hälsa och immunförsvar, på något sätt. Fast jag får väl skylla mig själv när jag går finklädd och tunnklädd ett par dagar i rad, med natt av minimalt sovande och en köldknäpp på det. När jag redan rensar kroppen... Fast det finns även något befriande och tröstrikt att jag har dragit på mig det här helt på egen hand. Lära sig gränserna liksom.

Jamen jag hör själv hur det låter. Fortfarande kämpa med duktig-flicka syndromet. Över en förkylningsbagatell som inte ens svider i halsen. Det är inte så svårt att lista ut vad som är mitt gift. Egentligen.