Och det är väl precis som igår, i förrgår och förra året. På ett ungefär.

Crush Cul de Sac

Jag finner det svårt att inte bli tjatig.

Att inte låta varje litet inlägg vid den här tiden på året

handla om rundan i skogen.

Om alla rundor, stigar och ostigar i skogen.

Hur de doftar. Hur de färgar ögat.

Livs levande pulserande.

Förundras över hur det kan lukta som en tänd och kryddig aromaolja,

på pricken.

Alla dessa örter, växter, barkar och kådor i värme.

Det säger sig självt.

Förundras och älskar lika fullt.

And the colors...

Hur ögat glupar med törst.

Så grönt, så grönt så mycket neon.

Toppa med räv. Toppa med hare. Toppa med korp.

Toppa med hela jävla saligheten!

Att bli endorfinhög i den här miljön slår det mesta.

Jordad och högflygande samtidigt.

Så jag fortsätter med apelsinduschen.

Med apelsin och kokosteet.

Med att samla in klorofyll för smoothies, juicer, sallader och soppor.

Och toppar med att sitta i kontoret slash ateljen under dagen.

Ha öppet och höra plingandet från konstrundans besökare.

Bli produktiv gällande jobb såväl som det kreativa.

Gå ut till mina kollektivvänner. Samtala och fika.

Somna lika trött som igår.

*