Regn längs memory lane

Så blev det fredag igen och inte alls lika soligt väder som igår. Blåser gör det och river ner vattendroppar från skyn. Det är absolut vackert.

Jag har bott på många ställen genom åren, både själv och med familjen. För många år sedan bodde vi ett tag, ett par år, i ett hus som jag genast blev kär i. Det var där jag hade mitt blå rum som jag skrivit om tidigare. Det fanns en stor trädgård och granne med den låg en gammal lada bakom en gräskulle där det växte smultron samt en gigantisk syrenhäck. Det här var mitt i samhället men med blicken riktad ditåt var det som att vara på landet. Det fanns även en gigantiskt stor veranda under plasttak och med slingriga buskar runtom. Jag älskade att sitta där, skymd av växtligheten, sådana här sommardagar och kvällar, tända ljus, bara vara eller helst skriva mig fram till döden och tillbaka. Och om jag var ensam hemma, röka ett par cigg till en tekopp och njuta av att allt, precis allt, låg framför mig.

Idag ska jag packa för till morgonen åker vi ner till just det där samhället. Det finns ett par ställen jag behöver återse, av olika anledningar. Och det är möjligt, mycket möjligt, att vi tar svängen förbi memory lane. Det ligger på vägen till kyrkogården och ett besök där är en självklarhet.