Tick tack tiden går tick tack tick tack.
Som barn var sommaren olidligt lång, sommarlovet tycktes så långt att det var svårt att förhålla sig till det. Hela sommaren ledig, ända fram till hösten. Inte träffa skolan förrän till hösten... Jag hade en kompis som fyllde 14 Juni. Jag hade varit ledig en hel evighet innan det var dags för hennes kalas.
Som vuxen känns det lustigt nog i princip helt tvärtom. Sommaren kommer och är över innnan jag knappt hunnit blinka. Och inte bara sommaren, hela år rusar förbi. Knappt är något inplanerat ett halvår framåt förrän samma dag är halvt passerad. Är man stressad ska man inte prata på det, då är det Måndag innan det hunnit bli Fredag eftermiddag. Och värre kan det absolut bli.
Vi västerländska människor är ett synnerligen besynnerligt och tidsbundet folk. På 60-talet, eller om det var 70, slängde våra mödrar och andra kvinnor sina bh-ar. De lät brösten skumpa fritt och så var det inget mer med det. Eller, det var mer med det men när allt kommer omkring så var det ändå inte mer med det. Idag skulle vi uppmana till att slänga klockan och jag är säker på att det skulle få samma proportioner. Och egentligen är det inget mer med det. Vi är rätt anpassningsbara, en resa till Indien eller Sydamerikas inland vittnar om saken, liksom barnafödande. Jag är säker på att det skulle göra oss till gladare människor. Visserligen är det inte tiden i sig som är ständig bov i dramat om vårt stressade leverne, andra faktorer spelar också in. Kanske inte en radikal nyhet...
Men tiden flyger faktiskt inte iväg. Det kan hända hur mycket som helst på en timme på en dag, för att inte tala om ett halvår. På en lunchrast kan man åka jorden runt, lära sig mer om Ekorrar, delta i livsavgörande diskussioner etc etc. Reflekterar vi ser vi det, beroende på var vi lägger fokus.
Vem var du för sex månader sedan? Jag slår vad om att det har hänt en hel del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar