Varm, varm, vaaarm förmiddag och det är alldeles underbart. Trafiken är något lugnare, himlen klarblå och i radion strömmar P2 Världen. Det är sommar! Och om det kåserar min alldeles jättevackra sambo i P4 Värmland. Klicka er dit och lyssna igen förmiddagen, ca 9.40 börjar hans dikt.
Igår blev det klart med ännu två läsningar för min del vilket innebär att jag har fyra scenframträdanden att se fram emot. Kanske inte så mycket egentligen men med tanke hur mycket jag har gömt mig tidigare är det en ren explosion. Det har hänt så mycket det senaste ett/två åren. Att leva och andas kultur är precis vad jag vill med mitt liv. Ikväll är det dags för andra upplagan av Småstadshjärtankvällen och jag ser fram emot att träffa poetvänner och konstnärsvänner och gå vilse i samtal om färger.... Och längre fram Vildrosfestivalen, Heidruns 20 år, Säljerydsfestivalen och Kulturbomben.
Om 1½ vecka är dags för årets häxträff i Dalarna och jag längtar stort efter att träffa avlägsna men nära vänner. Kanske framför allt S, M och M för det otroligt fina systerskap jag har funnit i dem. M's glittrande sneda ögon och rungande göteborska kan smälta vilken frusen själ som helst. Få samtala ostört i timtal... Det kommer bli så galet fint.
På det hela känner jag mig i otroligt bra form. Inifrån och ut. Jag har tränat otroligt intensivt och mycket genom åren men jag har ändå aldrig upplevt mig i bättre fysisk form än nu. Löpningen går som på räls, vilket det mesta gör. Psykiskt kanske jag inte är på topp men jag mår bättre och är mer harmonisk än vad jag någonsin har varit. Vilket är värt att fira och hylla bara i sig. Kreativiteten flödar och jag har släppt på allt vad dåligt samvete heter. Livet är alldeles för kort för att fyllas med tvångstankar, skam och skuld för allt som inte blir av. Och genom det tänket får jag lustigt nog mycket mer gjort. Kanske lever jag inte som normen (om det finns någon), kanske särskiljer jag mig en hel del men jag lever mer och mer i samklang med mig själv och mitt innersta. Jag väljer att leva i kärlek och fyller livet med fantasi, färg och magi och flyttar ut gränserna så långt jag förmår. Ju mer jag säger nej till sådant som förväntas av mig öppnar jag upp dörrar till sådant jag vill syssla med. Jag är otroligt impulsiv och intensiv men börjar bli bra på att reflektera före. Jag väljer att göra något kreativt eller skapande av mitt spinnande. Det är inte alltid det fungerar men jag slår heller inte längre på mig själv för det. Livet är sådant.
Jag kan känna mig tjatig och upprepande om min utveckling och blommande men det behöver komma ut. Jag är otroligt stolt över det jag har åstadkommit med mig själv hitills. Fylld av kärlek och ömhet gentemot mig själv, att jag hade modet att förändra, påbörja och skala av. Men även till alla de människor som har funnits runt omkring mig. Utan hjärtat, hans familj, gamla och nya vänner hade jag inte befunnit mig där jag gör. Att ha så fina och tillåtande vänner är en stor rikedom. Att kunna sträcka fram händerna, visa sina svagheter, samtala om det gör att man tillsammans vandrar framåt.
Mitt sätt att leva är inget rättesnöre men jag har kommit fram till att det är det som fungerar för mig. Jag trivs i min värld. Och idag är det inget jag vill förändra. Jag vill förbättra vissa områden men inte längre förändra. Det som behövdes är bortrensat men processen upphör aldrig. Livet pågår här och nu, imorgon och i övermorgon, dagen efter det och dagen efter det....
Nu ska jag göra iordning en hemmagjord cappuchino, för det måste vara bland det godaste som finns på sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar