Vi steg ut och väntade på farstukvisten. Satte oss ned på det översta trappsteget i trä och skrattade åt min hippiechica stil med gröna gummistövlar i högsommarvärmen. Jag sa något om molnen, de oidentifierbara och sedan kom bilen. Mil efter mil längs grusvägar och träd efter träd efter träd i jakt på konst och kultur och det hjärtat väntar att pulsera. Kent i stereon och regndropparna allt större och molnen allt mörkare allt mer ihopklumpade. Och sedan åska och poesiläsning i en ataljé med en liten skara brokiga själar och ljuset som darrade och rökelsen som doftade mustigt. Levande ljus och te ur handdrejande koppar. Känslan av själens närvaro man sedan satt i kolmörkret mitt i nattens timma. Intryck som smälter in under huden, Fever Ray och bröstavtrycken i mintgrönt.
Waiting for the kingdom to come
Black.... Black Planet.....Black.....Black World.....Black
Det kom en sensommar, en tidig höst och sedan November, December, Januari, det kom en vår och det kom en tid med skolavslutningar, blommande syrener och nytt sommarregn. Nya intryck att smälta in, att göra till minnen, lätta att förnimma i arkivet, i biblioteket.
Och jag söker livet och jag söker lidelsen. Jag ser det i en flämtande ljuslåga, jag ser det i fuktig jord, bland fåglar som flyger upp i skri, i min spegelbild när jag kammar ut håret för sängen, i drömmarna, i bussarna som far förbi, i trädens bark och parkeringsplatserna utanför köpcentran, i locket på take-awaymuggar, i bortglömda rosenmönstrade tallrikar, i barns svepande rörelser över ny bok på andra sidan skyltfönstret. Jag ser det genom mina ögon, mina tankar, mina sinnen. Och jag låter tanken spinna, tänker iväg och förlorar kanske i min egen värld. Allting möjligt. Att med en kärleksfull rörelse låta penseln nudda en hanblommas innersta för att sedan nudda honan. Frukten, magin, miraklet är vad som växer upp. Vad som sker, vad som förändras. Alla gör vi våra avtryck, vi märks, vi gör skillnad. Ett osynligt hårstrå på gatan, i skogen bland mossa och löv. På en restaurang, i en soptunna, i ett annat land. Ett tuggat tuggummi, ett papper som slängs. Allt en del av en gigantisk väv. Lyssnar du noga hör du koden, chiffret som ett mantra. Ett bibliotek större än det i Alexandria.
En panflöjt och en distad gitarr och jag betraktar börklöven som ett stort pärlhalsband. Lever för kärlek och funderar på mat till kvällen. Är kärleken närvarande i de beslut och de val Du gör? Jag glömmer bort mig emellanåt, kommer på mig försent och går fram och tillbaka i huvudet. Vrider och vänder. Det är inte där det gäller, det är efteråt. Hur vi väljer att knyta ihop, om vi gör det. Men jag tror på större harmoni och medvetna val, att livet är en ständigt pågående process där vi oavbrutet går vidare och aldrig står stilla.
Plockar fram två krukor och väljer att plantera om. Ge kärlek till det fina i fönstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar