Under tretton (!) somrar, samt ibland under höst och vinter, arbetade jag på pappersfabriken i min hemkommun. Jag har nog insett först efteråt vilken lång tid det faktiskt är. Avdelningarna skiftade dock men så många var de inte heller, jag var återkommande. De sista åtta åren arbetade jag skift på pappersbruket, där själva papperet tillkommer, på ett och samma skiftlag men med inhopp på andra lag. Jag trivdes väldigt bra där, både med kollegor och arbetet. Fördelar och nackdelar finns det med allt. Fördelen med skiftjobbet var utan tvekan all ledighet, på fem veckor jobbade jag två hela veckor och var ledig två halva och en hel, dessutom var det ruggigt bra betalt. En nackdel var att jag oftast var ledig när mina vänner arbetade... Samt den olidliga tröttheten när jag arbetade förmiddagsskiftet, oavsett hur tidigt jag lade mig om kvällarna.
Men summerar jag var det väldigt lärorika år. Jag vet hur jag fungerar i grupp och med olika personligheter och under olika tider på dygnet. Jag vet hur jag hanterar stress och press i vissa situationer, konflikthantering och problemlösning. Jag har lärt mig att vara personlig men inte privat. Lärt mig att skilja på privatliv och yrkesliv. Naturligtvis kan man få alla de här insikterna på andra arbetsplatser och det skulle säkert även ha hänt mig om det inte vore för att det var på fabriken jag i första hand lärde mig många av dem. En sådan stor arbetsplats blir till ett minisamhälle som kan representera samhället i stort.
Det är nu andra sommaren utanför fabriken. Vilket är väldigt skönt. Tretton fabrikssomrar i all ära men det finns ändå mer stimulerande arbeten. Bland annat finns det en hel sommarvärld att upptäcka.
Men alla dessa nätter lever ännu inom mig. Alla nätter då jag hade timmeslånga raster och satt i cafeterian med utsikt över ett månbelyst Vänern, helt själv rökandes cigg efter cigg och skrivandes helt frenetiskt på texter som bara kommer om natten. Lyssnade på Patti Smith och tyckte att Piss Factory lika gärna kunde handla om mig. Och banne mig, jag skulle bort därifrån, bort från fabriken och bort från hålan jag bodde i. Jag skulle ta mig någonstans, jag skulle bli någon. Och ja, det ska jag fortfarande. Det krävs bara hårt arbete även för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar