Det är vårdagjämning idag.
Våren ska officiellt börja.
Läs, redan helst ha börjat.
Intressant tycker jag,
hur vi förväntar oss kunna bestämma över något
som bestämmer sin egen rytm.
I hälsokostaffären igår samtalandes med expediten:
- Ja, imorgon börjar våren. säger expediten frustrerat.
- Ja, de säger det. svarar jag.
- Förra året var det 15 grader idag. 15! Rösten något gäll.
- Det blir svårt att bräcka. svarar jag.
Och det är just bräcka jag väljer som ordval.
Denna ständiga tävlan och liknelse med andra vårar/somrar/whatever.
*
Vid datorn.
Skriva inlägg och välja bild.
Går igenom alla mappar efter en lämplig och vårlig bild.
Ingen.
Massor av höst, regntunga marker och gulnande löv.
Nästan lika mycket sommar.
Några vintrar.
Men inga vårar.
*
Förr om åren drabbade depressionen mig.
Slog till någon gång under mars-april.
Någon vecka eller två.
Boom!
Damp ner som på beställning.
Jag hade inga verktyg. Förstod inte.
Det kom mig att inte se våren.
Inte höra, känna, uppleva allt det vackra. Magiska.
Eftersom jag inte uppskattade den.
För en egentligen ganska kort men högst intensiv depression.
Jag kan inte säga att jag minns när den försvann.
Eller hur.
Bara att jag en vår inte hade den och insåg
att det var några vårar sedan sist.
Kanske för att jag spred ut mitt mörker,
lät det träffa mig året om.
Kanske för att jag struntade i alla måsten.
Struntade i all den yttre påtvingade karusell till
hysteri som jag upplever kommer med vår och sommar.
- solande, nya kläder, uteserveringar, trädgårdar and the list goes on...
Kanske för att jag stod fast i vem jag är -
alldeles mörk och vrång.
Kanske för att jag gjorde den på mina villkor och fann den vacker.
Kanske för att jag växte upp..
Kanske för att brände ner skogen/rev ner tornet...
och lät nytt spira.
Släppte in min egen vår so to speak...
Kanske just en vårbukett av allt nämnt och något glömt.
*
Idag längtar jag daggsmeja, takdropp och varma läväggar.
All för jävlig odör som letar sig fram. Förpestar.
Skor fulla av sand - hur, huuur är det möjligt?!
Och sedan
skogsstigar något mer torra än blöta,
bäddar av små vilda blommor,
kyliga kvällar
och sprittande fåglar.
Tunnare vantar.
Lika värdefull och vacker som alla årstider.
För idag njuter jag dem alla.
Och vid varje skiftning längtar jag den nya.
jag tror jag snurrar med hjulet.
*
Men jag gnäller inte.
Skyr inte snön som virvlar vit utanför.
Minns alla snöoväder i april
och låter precis som mormor/farmor/farfar.
*
Fast jag välkomnar.
Lagar extra god kycklinggryta till lunch.
Gör onyttiga spenatknyten.
Tänder ljus som ett statement.
Någon gräns för all vinterhet måste det ju ändå vara.
God vårdagjämning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar