Jag skulle kunnna välja att skriva om allt ljust som
händer
men det är inte min melodi,
inte mitt sätt att begränsa.
Jag väljer
mörkret,
utan att för den sakens skull vara nertyngd av gyttja, av lera och
vatten.
Jag släcker ljusen och vänjer ögonen.
Vibrerar i den blå timmen.
I twin
peaks kan man när tillfället är det rätta se slöjan vika undan, avslöja.
Jag smörjer drömögat, gräver djup i lagren av
min själ,
avslöjar, stärker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar