Man väljer själv till vilken gate man vill gå.

 

 

 

 

 

Ibland är det som allting börjar om på noll.

Att det jag lever har levts tidigare.

Att de val jag gjort är oberoende av förändringar.

Att allt trampar.

Att alla insikter förpassats.

Som att alla orden jag skrev vore någon annans.

"Är det verkligen jag som tänkt, sagt, skrivit det där?"

Jo.

Livet rullar på.

Så mycket hälsosamt, energirikt och positivt

vi alla bär på insidan.

Alldeles redo att släppas lösa - om vi tillåter det.

Om vi rullar upp rullgardinen.

Det slutar aldrig förvåna mig,

hur så mycket i livet bara handlar om att bestämma sig.

Fullt ut göra valen.

Och vad mycket enklare de är,

än själva allt det andra: veligheten, orkeslösheten, oron etc.

Inget är så frigörande och enkelt

som det energirika - när man väl är i det.

Det är en sanning att energi föder energi.

Så enkelt.

So why don't I?

Men jag vet svaret.

Att gå från punkt A till punkt B, är inte min melodi.

För mig finns storheterna däremellan.

Framträder likt en grekisk urna,

dagar av virr,

eller helt enkelt en annan väg fram.

Fasligt mycket mer givande om man frågar mig.

Förutsatt att det är en dag när jag har vett att uppskatta det.

 

*